Sida:Adolf Paul - The Ripper (Uppskäraren).pdf/31

Den här sidan har korrekturlästs

— 25 —

Hos dem påskyndar lidelsen sjelfmordsprocessen.

— På, ett lägre stadium kar den tudelade drif­ten sina periodiskt återkommande tider, då den måste verka, och sina tider då den ej kan.

Det var de första skrankorna på kärleken, — när de omgifvande förhållandena, klimatet, årstiderna voro dess herskare.

Ju mera komplicerad individen blef, ju mera herre han blef öfver de omgifvande omständigheterna, desto mer olämpliga blefvo de skrankorna. Och hos de högsta individerna ha de fallit bort och ersatts af andra.

Dessa högsta individer kunna en enda lång tid och hafva sina tider då de ej få.

Detta är rätt — men praktiseras orätt.

Detta „ej får“ är ännu en bestämmelse af oför­mågan. Hos en ännu högre form än vår, kommer det att heta „ej vill‘.

Ej vilja — förr än tiden är inne.

När tiden är inne, det veta ej de individer som derför äro bundna af ett allmänt förbud. De, som komma att lmnna säga „vill ej“ — de skola veta att iakttaga den.

Den är när lidelsen bjuder. När lidelsen bjuder en individ som ej får, — då inställer sig den sjelfmördande driften — de lägre stadiernas drift, som en obju­den snyltgäst vid kärlekens bord.

Och det kommer att vara så ända till dess härj­ningar blifvit sådana att de måste motarbetas med ett bestämdt — du måste, när lidelsen bjuder!

Det blir först, när menskligketen hunnit så långt i herravälde öfver de omgifvande omständigheterna, att den kan lyda detta måste, utan afseende på dem.