Sida:Adolf Paul - The Ripper (Uppskäraren).pdf/35

Den här sidan har korrekturlästs

— 29 —

medvetandet knuffats ock armbågats med de gamla minnena om plats så långt som dess kraft förmår, aflagrar det sig slutligen i sin tur som minne.

Hela denna rörelse i medvetandet öfvar i mån af sin kraft reflexverkan på våra sofvande sinnen — framkallar intryck af bild — bilderna föda tankar — tankarne handlingar — hörda ord, alstrar hvad vi i dagligt tal kalla en dröm. Ock sist i denna dröm kommer så det nya intrycket som det sista minnet.

Ock när vi vakna veta vi att intrycket var det första ock vi minnas att det kom oss sist till handa. Vi minnas det både som orsak ock verkan.

Vårt vakna medvetande räknar det som orsak emedan det kom först i handling.

Vårt sofvande medvetande nallar det verkan emedan det kom sist till minnet.

Men vi fatta det ej. Ty vi veta ej att i förhål­lande till vårt medvetande är orsak ock verkan samma sak. Det yttre intrycket är orsak ock verkan alltefter ifrån hvilken sida vi se det.

Ock vi känna ej ännu vår egen tvetydighet.

Hvad som är precis samma sak blir för oss rent motsatta begrepp emedan vi ännu ej fatta dess olika lägen på ömse sidor om denna vår tvetydighet ej fatta att vi endast se det från olika synpunkter.

Och dock är tankeprocessen i vaket tillstånd precis densamma.

En stöt — „ett infall“ — ock våra minnen äro i rörelse, gifva oss tankar, idéer, bilder, visioner i brokigt virrvarr, till dess rörelsen småningom aftager ock endast intrycket har aflagrat sig som ett sista minne i medvetandet.