Sida:Agneta Horns lefverne.pdf/111

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
103

skulle laga med mig i bästa måtta. Och honom kastar jag ock all min nöd och omsorg på och skall alltid vara glad och tacka min Gud, ehvad mig kan påkomma i denna min ungdom.

Och vill alltid säja: ”Ty Gud är min tröst, min hjälp och mitt beskärm, att inte ondt skall omstörta mig, ehure det ock är. Ty du äst min tillflykt och min hjälpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig. Min själ håller sig intill dig, din högra hann uppehåller mig. Och lofvat vare Herren dagelig. Gud lägger mig en börda på, men han hjälper mig ock. Vi hafve en Gud den där hjälper och Herren, Herren, den ifrån döden frälsar. Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre, mitt hopp alltifrån minom barndom. På dig hafver jag förlåtit mig alltifrån moderlifvet. Du hafver dragit mig utur min moders lif. Min berömmelse är alltid af dig. Gud, var icke långt borta ifrå mig och öfvergif mig icke, min Gud, i alla mina lifsdagar. Och låt dem icke få glädja sig öfver mig, som mig hata, utan låt din godhet och trohet bevara mig alltid, så fruktar jag mig inte för någet ondt, ehuru stort det ock är, och skall ej heller bedröfva mig däröfver!”