Sida:Agneta Horns lefverne.pdf/129

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Wismar. (Efter Merians kopparstick.)


Och den 13 droge vi ifrån Stockholm och till Dalarön om en söndagsmorgon, sedan vi har hållit predika. Och stege vi den 14 till skepps i Dalarön. Och finge vi vinn och seglade densamma dagen, när klockan var 11 om middagen, ut ifrån Dalarön i Jesu namn.

Den högsta Gud, som mig alltid har hulpit, den beder jag ock ödmjukelig, att han ock ville denna gången för sin barmhärtighets skull se till mig och låta mig komma så rik och glad hem igen, som jag drager här ut, att jag måtte få föra min käre och dygdiga man med hälsan och lifvet hit hem igen och finna alla mina med hälsan för mig, som jag har lämnat dem här efter mig. Men för allting bevara min hjärtans allra käraste unga man, så är jag väl till freds och hafver nog. Och när jag hafver dig och honom, så frågar jag efter ingenting mer. Och allt det öfriga må du laga med som dig behagar, allenast du, Herre, ville unna mig min kära man; att jag alltid må tacka dig med glad mun och prisa och ära ditt heliga namn, som alltid så väl emot mig gjort hafver i alla mina lifsdagar. Herre, så gör ock nu

2451/07. Agneta Horns lefverne.16