Sida:Agneta Horns lefverne.pdf/159

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Lars Cruus’ epitafium (från Björklinge kyrka).
Lars Cruus’ epitafium (från Björklinge kyrka).

Lars Cruus’ epitafium (från Björklinge kyrka).


Blef det omöjligt för Agneta Horn att nedskrifva den stora förlust, som drabbat henne? Troligen hade hon tänkt att fullfölja sitt arbete, ty det slutar midt i en mening och midt på sidan; helt säkert har det också funnits en fortsättning, som förkommit, på den utförligare framställningen till 1652.

Visst är, att vi gärna skulle höra henne själf beskrifva sin makes död och huru hon mottog underrättelsen därom. Nu är det blott den afbrutna anteckningen som talar. En antydning om hennes känslor gifva dock de stamboksverser från 1657, som meddelas bland tilläggen och äfven de utdrag af hennes hand ur psaltaren och Jobs bok, som finnas bevarade jämte själfbiografien. Bibelns mest gripande uttryck för sorg och öfvergifvenhet har hon gjort till sina genom små ändringar vid afskrifvandet som ett ”tjänarinna” i stället för ”tjänare”