återger mästerligt hans uttryckssätt, välbekanta för hvar och en, som studerat hans brefväxling.
Axel Oxenstierna hade vid tjugufem års ålder gift sig med den fyra år äldre Anna Åkesdotter Bååt. Det var ett i allo lyckligt äktenskap, som efter fyrtioett år, 1649, upplöstes genom hustruns död. De hade alltid lefvat i ”sämja och kärlek”, och den gamle rikskansleren nedtrycktes djupt af hennes frånfälle.
Anna Åkesdotter var af de stilla i landet. Agneta Horn talar alltid om ”sin goda och fromma mormor”. Sådan var hon ock.
Hennes bref äro ytterst illa skrifna och ihopkomna, men hjärtegodheten skymtar dock allestädes fram. Axel Oxenstierna var ibland bekymrad för att hon skulle klema bort barnen. Han tyckte hon var en svag husmor, men han hyste dock förtroende för hennes husliga duglighet och saknade mycket hennes bistånd, då hon blef gammal och sjuklig.
I detta vördnadsvärda hem uppfostrades Agneta Horns moder Kristina, som 1628 vid sexton års ålder blef gift med riksrådet och fältmarskalken Gustaf Horn. De bref Axel Oxenstierna skref till sin dotter, på hvars bröllop han var hindrad att komma, äro fyllda af visa faderliga förmaningar och återspegla hans upphöjda karaktär.
Om Kristina Oxenstierna veta vi intet annat än de smådrag Agneta Horn om henne meddelar.
Hennes tvillingsyster, Katarina Oxenstierna, ”moster Karin”, som systerdottern kallar henne, blef icke gift förrän 1640 med Johan Cruus af Edeby och änka redan 1645. Hon vistades således mest i föräldrahemmet och tyckes där haft ett rätt stort inflytande vid den veka
