Sida:Agneta Horns lefverne.pdf/179

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Sid. 5. Manuskriptet till Agneta Horns själfbiografi, så vidt den är bevarad, består af sju lägg om tre folioark hvartdera. Sjätte lägget saknar dock det yttersta arket och sjunde lägget det första bladet. Texten företer också en beklaglig lucka mellan femte och sjätte lägget, där skildringen af Agnetas bröllop skulle ingått. Däremot förefinnes ej den stora lucka i 1648 års anteckningar, som var att vänta mellan de båda sista läggen, där två blad felas. Sjätte lägget slutar med berättelsen om Agnetas besök på slottet i Leipzig, och sjunde börjar: »den 16 ginge wi ifrån Laijptzig» — som det tyckes en omedelbar fortsättning. Det förefaller nästan, som om Agneta med afsikt borttagit sjätte läggets yttersta ark, med sista bladet oskrifvet, utan att bekymra sig om den uppkomna luckan. Af sjunde läggets första blad finnes en kantremsa bevarad, med tillägg[1], som visa, att den nu försvunna texten till sitt innehåll motsvarat den som finnes på det blad, som nu utgör det första[2]. Af hvilken anledning detta blad betraktats som koncept och makulerats, då handskriften för öfrigt har karaktär af renskrift, är omöjligt att säga. Arken hafva varit sammanhäftade med svart silke, hvaraf rester finnas bevarade.

Att ännu ett lägg och kanske flera ursprungligen funnits, framgår däraf, att sjunde läggets text slutar midt i en mening.

Utom den egentliga själfbiografien finnas äfven bevarade fyra lösa ark med anteckningar af Agneta Horn, skrifna på samma slags papper som biografien. Det första, som är skuret till likhet med de sju läggen, innehåller kortfattade anteckningar från 1647 till 1655, så affattade, att de få karaktären af personalier öfver Lars Cruus; de äro tvärt afbrutna på sista sidan, som är skrifven blott till en fjärdedel. Det är från dem som fortsättningen af själfbiografien, 1653—55, här ofvan lånats. Anteckningarna för 1647—52, som utgöra paralleler till själfbiografiens, meddelas som tillägg till s. 145.

De tre sista arken äro oskurna och skadade i kanten.

  1. Sådana tillägg med tecken, hvar de skola införas, äro ej sällsynta i manuskriptet.
  2. Kantremsans text meddelas i tillägget till sid. 129.