Sida:Agneta Horns lefverne.pdf/181

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
173

Ellen Fries’ antagande, att Agneta Horn nedskrifvit sin själfbiografi kort efter mannens död, bestyrkes af likheten i uttryckssätt mellan vissa partier däraf och de här nedan (som tillägg till sid. 152) meddelade verserna af 286 1657. Äfven handstilen i dessa verser öfverensstämmer närmare med själfbiografiens än handstilen i de här nedan (som tillägg till sid. 142) meddelade brefven från början af 1650-talet. Att någon del af själfbiografien skrifvits på Sätuna är tydligt af några uttryck i anteckningarna för 1648 (»här tillsamman» och »hit till oss»; se ofvan s. 117).

Att Agneta Horn nedskrifvit åtminstone början af sin själfbiografi före den 5 december 1657, Johan Oxenstiernas dödsdag, framgår af hennes sätt att tala om denne sin morbror i anteckningen för 1641. Där säger hon äfven på tal om hans afresa från Sverige, att hon ännu ej återsett honom, men berättar längre fram om deras sammanträffande i Wismar 308 1648. Att häraf draga slutsatsen, att anteckningen för 1641 skrifvits mellan 267 1646 (Johan Oxenstiernas första hustrus dödsdag) och 308 1648, är dock förhastadt, då det flyktiga sammanträffandet i Wismar lätt kunnat undfalla Agneta Horn vid nedskrifvandet af nämnda anteckning.

Man skulle kunna tänka sig, att kortfattade almanacksanteckningar, samtidiga med tilldragelserna, legat till grund för vissa partier af Agnetas själfbiografi, med deras noggranna uppgifter om data. Det förefaller dock vid närmare granskning mindre sannolikt. Dels förekomma i några fall, då data kunnat kontrolleras, smärre oriktigheter (såsom när Agneta uppger, att Lars Cruus’ tjänare kom tillbaka från Lifland den 18 aug. 1647, då rikskansleren själf antecknat på det bref, som tjänaren medförde, att han mottagit det den 17); dels företer det ofvannämnda tilläggets paralleltext, jämförd med själfbiografiens berättelse om färderna i Tyskland, en del afvikelser i fråga om data, hvilka icke enbart kunna förklaras genom inkonsekvens i användande af gamla och nya stilen, utan till en del måste bero på att minnet ej haft den skriftliga uppteckningens stöd.

Tillägget till den egentliga själfbiografien är skrifvet efter Lars Cruus’ död (»min saliga kiäre man» i anteckningen för 1647) och i Stockholm (»hit til stokholm» i anteckningen för