den heliga trefaldighets namn till att begå det högvördiga sakramentet tillstundande 2 dag påska. Gud förläne henne och oss alla sin heliga andas nåd!»
(E. Fries, Teckningar ur svenska adelns familjelif. Saml. 1, s. 45.)
Sid. 48. Den 16 april 1642 skrifver Axel Oxenstierna
från Stockholm till sin son Johan: »Om Her Gustaff Horn
hafve vij hugnelige tijender at han den 14 Martii ähr lös
kommen.»[1] Ungefär samtidigt synes den af göromål
öfverhopade rikskansleren själf hafva skrifvit härom till Agneta, som
då vistades hos fru Ebba. Hennes svar, dateradt Kägleholm
den 23 april[2], vittnar såväl som själfbiografien om att i hennes
förhållande till den store morfadern vördnaden icke uteslöt
hjärtligheten. Säkert hade hon själf gärna velat följa med
pungen, som hon vid detta tillfälle skickade honom till bevis
på att fru Ebba ej låtit henne gå sysslolös.
Brefvet lyder:
Högt ädle och wälbornne here, min h[järtans] a[ldra] k[äraste] morfar
Jag önskar min h. a. k. morfar al lykelig wälmågan både til siäl och lif. Och ther hos takar iag min h. a. k. morfar på thet aldra ödmju[k]eligast och dotterligast för den faderliga omwårdnat, som min h. a. k. morfar drager för mig. Och ther hos wörda mig så högt och låta sigh behaga med egen hand til at skrifua mig til! Vtaf huilket min h. a. k. morfars bref iag förnimmer at min h. a. k. här far är nu, thes gudi ske tak och lof, lös.
Först tackar iag Gud, som hafuer bewist sit nådewärk vpå honom och hulpit honom wtur sit långeliga fängelse, så som och der medh hungnat mig, fatiga barn, huarföre Gud ske ewig ära! Tackar iag min h. a. k. morfar så ödmiukeligen för thet at min h. a. k. morfar wile så högt hungna mig och låta mig förnimma åm min h. a. k, här far[s] förlösning; och
- ↑ Bref ifrån A, Oxenstierna till J. Oxenstierna, utg. af Gjörwell, Bd 1, s. 47.
- ↑ Förvaradt i Riksarkivet, Tidö-samlingen.
