han under fem års tid lade »gode fundament till sine studier»; och 1639, vid aderton år, skickades han ut att fullborda sin uppfostran genom utrikes resor.
Hans »lust och inclination af ungdomen» var att blifva krigare, Och hans resa ordnades med detta mål för ögonen. Först dröjde han en vinter i Leyden, och sommaren därpå besåg han de förnämsta fästningarna i Nederländerna, Brabant och Flandern. På hösten for han från Dunkerque öfver till England på en kort tid och bevistade i London den 13 oktober ceremonierna vid parlamentets öppnande. Kort därpå for han öfver Calais till Paris på tio månader. Äfven i Frankrike besåg han fästningar och for därpå från Marseille sjövägen till Genua samt vidare till Florens och Rom, dit han kom i januari 1642. Det var på sin styffars inrådan, som han fortsatte till Italien, och ehuru han ansåg sig hafva mer att lära för sina syften på andra håll, tillfredsställde han dock gärna sin »curiositatem antiquitatis». Ja, han fann så stort behag i sin resa, att han hade tänkt fortsätta från Neapel till Orienten, men han afråddes därifrån, emedan turkarna gjorde farvattnen osäkra. Han vände därför om, reste öfver Venedig genom Schweiz till Strassburg, där han stannade en månad, och styrde sedan kosan tillbaka till Frankrike, i tanke att därifrån göra en längre studieresa till England och Skottland; men här möttes han af »sin käre fru moders ordre att begifva sig på hemresan åt Sverige igen». Som lydig son fogade han sig häri, reste hem genom Holland och Danmark och kom tillbaka till Stockholm i slutet af april 1643.[1]
Axel Oxenstierna följde från början sin broders unga styfson med ett intresse, som denne å sin sida var angelägen att underhålla. Därom vittna de vördnadsfulla latinska epistlar, hvarmed han uppvaktar rikskansleren såväl från Uppsala som från sina utrikes resor. Ibland ber han honom om rekommendationer till inflytesrika män eller skickar honom ett flygblad för dagen.
- ↑ Ofvanstående m. fl. uppgifter äro hämtade, dels ur personalierna i Emporagrii likpredikan öfver Lars Cruus 1656, dels ur hans bref till Axel Oxenstierna, Riksarkivet, Tidösamlingen.
