att min måg hafver varit sine rytare till Stade i stift Bremen fölgachtig, och sedan han dem därsammastedes hafver embarquera latidh, so hafver han begefvidh sigh till Wismar igien, ditt han och lyckligen var ankommen, för som bemelte captein därifrån förreste, och hafver sampt min käre dotter och deres lille sohn varit, des Gudh skie lof, ved godh hälssa, och hafver allenast förbidat eett bequemt skiep, därupå han sigh begefva kunde. Gudh dem nådeligen ledsaga och medh hugnadh shnart hit forhielpa — — — —.
Högvelborne Grefve, Herr Rijkscantzler, högtährade kiäre
Herr Fadher. — — —
Hvadh oss på denne orten vedkommer, så tacker jag Gudh, som mig och min käre huussfru sampt lille dottren vedh helsan uppeholler, så är och min måg, herr Lars Kruus, med sin hussfru, min käre dotter Fru Agneta Horn, och deres lille käre son för otte dagar sedhan lyckeligen hijt ankommen, och i förgår till sin gård Sätuna samptligen herifrå reest. Förmoder, at min mâg innan kort skall sig hoos min högtährede käre Herr Fader instella och der sin skyldigheet afleggia.
— — — Stockholm den 15 Novembris Anno 1649.
Min högtährade K. Her Faders
tienstvilligste
Gustaf Horn.
Redan d. 12 november skrifver Lars Cruus själf från
Stockholm till Axel Oxenstierna för att omtala deras lyckliga
öfverresa och säga, att de följande dag ämna sig till Sätuna. Här
har sålunda minnet svikit Agneta Horn med afseende på data.
I samma bref, som han adresserar till Fiholm, och i ett
senare, skrifvet d. 21 nov. på Sätuna och adresseradt till Tidö,
försäkrar Lars Cruus, att de genast skulle rest och hälsat på
rikskansleren, om ej vägarna varit »illacka» och »alt för slemma»
och deras hästar »något illa farna vpå siöön». På Axel
Oxenstiernas inrådan reste de sedermera i december på några
dagar öfver till Stockholm igen för att uppvakta drottningen;
och därifrån skrifver Lars Cruus d. 10, att han om 10 à 12
