202
dagar hoppas kunna komma med sin hustru till Tidö öfver helgen. Den 18⁄1 1650 skrifver han åter från Sätuna.
Sid. 142. Troligen är det under Stockholmsvistelsen 1650
som Agneta Horn skrifver följande bref[1] till sin goda vän från
uppväxtåren i mormoderns hus, Kerstin Posse. Hon är vid
denna tid hemma hos sin mor, fru Kristina Sparre.
Wälbornne J[ungfru] högt ärade hiärtans kiära syster.
Jagh har intet kunat wnderlåta mädh mindre än at iag min h. k. s[yster] mäd däna min skrifwelse bemöda skule, efter at iagh ser at thet inte kan wara at wi råkas här i staden, för wi hafua ärnat til at draga til sätuna, om gud wil, til hälgän. Och menar iagh wist at thet blir om fredagh. Gud wet huru wist iagh har tenckt, at du skule hafwa låtit digh behaga til at koma hit til migh. Iagh har wänt dig al dena tiden til mig, men nu sir iag, at thet är alt fåfäng för mig.
Men gud gefue, at min k. s. wile låta sigh behaga at koma til migh til sätuna i hiälgän, så skal du wara mig så hiärteligh wälkomin. Och om min k. s. är på gädeholm, så kan hon på halfanan dagh til thet längsta war[a] hos migh. Och liger der wåra bönder i wägen i liselhena soken strax utemäd olof andersons gård, så om min k. syster behagar til at koma til migh, så får hon wäl där, huad hon behöfuer.
Iag har wäl skrifuit min k. s. til för några wecker sedan och bad at hon wile koma hit til dråningens födelsedag[2], hwilket bref iag sände til bror axel och bad, at han wile sända thet til dig; män efter iag inga swar har fåt därpå. kan iag inte weta, om min k. s. har fåt thet häler intet. K. s., kom til mig til helgän, häler iagh tror wist, at du har aldeles glömt bort mig och at du har försuurit til at koma til mig.
Ber iagh min k. s. hon wile hälsa moster fru kirsten och sina syskion med min k. mans och min flitiga tiänst. Låter
