204
andärstäs för wårt gamla kameratskaps skul), så wile iagh gärna strax sända hästar och slädar äfter digh och din piga, äfter tidän är migh långh, för min man är nu bårt dragen til wästergötland at mönsta och komer inte igän på säx weker.
Therföre är til min h. k. syster min wänliga begäran, at hon wile göra mig den stora wänskapen och skafwa sigh låf til at koma til migh, efter moster fru kirstin har syster märta hos sigh til ro. jag skal gärna wara moster och digh til wilies igen, i huad måta iag kan, och är i den wisa förhopni[n]g at min bön inte blir vtslagin, vtan på mit frieri wäntar et got suar. Iag skal aldrigh så snart få iaa, at icke mina hästar skola wara i gålen hos dig. Män däd skal du försäkra dig på, om du inte wil koma til mig dena gången, så skal iag aldrig vara din wän.
Käre syster, kom til migh! Thet är så lesamt för mig nu, mädan iag är ensam.
Nu har iag intet mer til at skrifua, utan ber, at du wile hälsa din k. syster och brör på mina wägnar. Här med befaler iag min k. s. och alt thet hene kiärt är then högsta gudh och stadigt förblifuer
|
af sätuna den |
m. h. k. syster[s] trogna |
Wälborne Jungfru Kristina påse, Jungfru til bärshamar och giädeholm, min högt ärade hiärta[ns k]iäre syster, theta bref[wet] systerligh och kiärligen til handa.
Af anteckningarna vill det knappast synas, som om Agneta
fått ja på sitt frieri; troligen skulle hon då nämnt något om
Kerstin Posses besök. Den 13 mars kom Lars Cruus (enligt ett
bref af d. 17 mars från honom till Axel Oxenstierna) tillbaka
från mönstringen i Västergötland. Agnetas illamående vill han
icke låtsa om för morfadern. Han skrifver att han funnit
hustru och barn »vti got tilståndh såsom the ennu äro». Men
i ett bref till Gustaf Horn af d. 31 mars säger han: »thet
