christeligh här i wärlden til at lefwa och sedan saligh döö!
Gudh låte migh sedan mädh alla mina i wår graf roligen hwilas få
och sedan mädh huar anan på then ytersta dagen glada vp stå.
och låt oss mädh tig sedan och ala christna til lika
hafwa glädia och frögdh i titt ewiga rike!
Tå läre Gudh giöra på min tunga lyka och stora sårgh en godh ända,
thena wärdenes glädiä och blinda lycka iag mig aldeles från wänder.
Gudh läge mig för sin barmhärtighet eij mera kårs, motgång och nöd vpå,
än han iu ser migh kuna mädh gåt tålamod igönom gå!
Gudh höre min bön för sin stora nådh och mildhet!
Thensama Gudh befaler iag mig och de mina i evighet.
Min hiärtans glädie hafver en ända, min danz är wänt vti klago grådh, af mit hufwet är min krona falen. Och ve at iagh så syndat hafwer! Ther före är mit hiärta bedröfwat och min ögon för mörkat.
Theta hafwer iagh skrifwit min h. ä. h. k. s. kirstin pose til wilies och behagh och försäkrar hene der vpå, at iagh altidh är henes trogna och tiänst wiliga syster, så länge iag lefwer.
Gudh är min tröst i al min stora hiärtans sårgh och bedröfwelse, som migh hända heler påkoma kan.
Agneta horn gustafdåter,
en af hiärta högt bedröfwat och förlåten änckia.
Skrifwit på fånön den 28 Iuni 1657.
Sid. 162. Bland de på Börstorp förvarade brefven till Agneta Horn ligger äfven ett bref från henne till hennes son, odateradt och mycket slarfvigt skrifvet på ett groft, oskuret och upptill afslitet pappersblad. Hon har tydligen, då hon skrifvit det, varit på besök hos sin fränka Katarina Sparre, gift Berendes, hvars dotter Ebba ligger sjuk i någon smittosam sjukdom. Af brefvet synes framgå, att Ebba Berendes varit god vän med sin jämnårige frände, Agnetas son.
