Sida:Agneta Horns lefverne.pdf/26

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

18

Alltså gick det mig ock denna gången i det fallet, att som bäst jag hade både far och mor och bror och allt det jag ville önska mig, och alla låddes då hålla mycket af mig för min fars och mors skull, och intet något lyckligare barn kunde då vara till än jag då var, men det ändra sig mycke snart med mig, det Gud vare klagadt, och allt för hastigt, att jag sedan på en kort tid blef af med alltihop, och all min förra lycka vändes mig i en stor olycka och hjärtans sorg och vedervärtighet, den så stor var och så svåra bitter, att hon inte står nogsamt till beskrifva för mig.

Men så mycket till att säja, så kunde ingen af mitt stånd heller villkor och efter mina få år vara föga olyckeligare, än jag arma barn sedan blef. Och alla mina förra goda dagar vändes sedan i allt ondt och vedervärtighet för mig, efter Gud af sin faderliga vilja och mig till mycken olycka lät i juli månat, när vi låge i Neumark, min käre fru mor falla i den leda pesten; ty han gick mycket starkt i lägret, och dödde många af honom.

Och efter hon blef sjuk och di märkte, att det var pesten, lät min herr far taga mig och min bror och lät sättia oss båda med vår piga och amma på en kanna[1] och lät oss draga utföre ut till Stettin på Oderen.

Och när vi komme till Stettin, blefve vi barnen lagda i staden i herr Greger von Winsens hus. Och sedan kom jag aldrig mer till min dygdiga och kära fru mor, det sedan har varit en begynnelse och orsak till mina många hjärtans bittra tårar, som jag har fällt, och så till mycken annan min olycka, som jag sedan är råkat uti.

Och förde min herr far min fru mor efter till Stettin, och hon blef lagd i förstaden i ett lusthus i herr Greger

  1. Båt. (Jfr Söderwall, Ordbok öfver sv. medeltids-språket, »kani».)