6.
I. M. Ericus Falk, thenna Embetsgårds förste Inbyggare, som han warit, thet Historien wet säga, konungen Gustaf, ifrå hans vngdom, besynnerlig Kiär; Så blef han ock, när han flytte ifrå Skara til Linköping af honom vnderstödd med en anseenlig Summo-penningar til af bereda åt sig någorlunda beqwämliga boningsrum i the tå redan på tiugo ård tid, mycket förfallna Klosterhusen. Konungen lät ock thes vtom honom wederfaras hwarjehanda byggnings-hielp af landet. Härigenom skedde, at han på en kort tid fick fär sig och för sin familia af klostret ett hederligt Biskopshus. Men thet wardt icke warachtigare, än at thet brann i grund d. 18 Maji eller Eriksmessodag år 1564, när the danske satte eld på Staden Linköping, hwaraf han hel tillika med Kyrkior coh alla publika hus aldeles afbrann. SI, så wardt åter Biskopen i Linköping huswill. Vnder ERIK XIV war kriget med the danska så häftigt och beständigt, at Biskop FALK icke kunde tenisko på Biskopsgårdens återbyggande; vtan bodde therfyra öfriga sin lefnads år på sin egen gård Roskälla, the han icke longt ifrå staden sig hade köpt, ther han ock dödde, vti mycket hög ålder, år 1569.
II. M. MARTINUS Olavi HELSING elliest Gestricius nämnd, fick fuller år 1571, när han Embetet tilträdde, af K. JOHAN then Tredje, samma kloster til Biskopsgård, som Biskop FALK af fadern K. GUSTAF hade fådt; men han kunde thet icke tilflytta eller bebo; ty thet låg ännu i sitt grus och asko, och til thes vprettelse, war så mycket mindre linelse til at wenta något vnderstöd ifrå domkurkion, som han efter then henne år 1564 öfwergågna brandskadan icke hunnit widar, än vnder ett snöpneliget Halmtak, hwarunder hon, med hiskeliget rämnande stundeligen hotade
