Siette Capitel
Lät tich icke tyckia förclook wara så at tu straffat hwar man/ ot titt löff icke förfalnar/ och tijn fruct icke förderfuas/ och tu en gong warder såsom itt tort trå/ Ty een sådana Förtala e[] thet äro th[] splitter mi[] kare som bielkan i sin ögha förgä ta. förgifftig menniskia skadhar sich sielffuo/ och warder sinom owenom til spott/ Twert om Then som all ting till thet detsta vttyder an gör sich monga wener/ och then som talar j sakenne til thet betsta/ om honom taler man ock thet betsta igen
Halt tich wenliga med hwar man/ men betroo napliga enom ibland twsende/ Betroo ingom wen/ vtan tu haffuer forsökt honom j nödh/ Ty monge äre wener så lenge the kunna ther nytti aff haffua/ men j nödenne bliffua the intit bestondandes/ och monger man är wen then snarliga
