Förord
Då tiden war fullbordad, sände Gud sin Son, född af qwinna, född under lagen, på det att han skulle friköpa dem som woro under lagen, att wi skulle få barnaskapet. Gal. 4: 4, 5.
Det är ett fast ord och wärdt att på allt sätt mottagas, att Kristus Jesus har kommit i werlden för att frälsa syndare. 1 Tim. 1: 15.
Ordet wardt kött, och han bodde bland oss, full af nåd och sanning, och wi skådade hans härlighet, såsom den af Fadren enföddes härlighet. Joh. 1: 14.
Han som före werldens grundläggning war i Guds rådslut förut bestämd till menniskoslägtets medlare och återlösare, 1 Petr. 1: 20, han som i paradiset utlofwades åt den fallna menniskan och sedan förkunnades genom många löften från himmelen, han kom, då tiden war fullbordad, sedan Judafolket hade arbetat under lagen i 1500 år och blifwit fördt af Gud med en underbar styrelse och förberedt genom Herrens ord och en härlig nådesinrättning. Lagen och profeterna hänwisade till Kristus, och alla trogna i folket wäntade på honom i alla tider. Men den siste profeten, som efterlemnat någon skriftlig uppenbarelse, Malaki, afsomnade, och ännu förflöto 400 år, innan profetiorna fullbordades, och folket hade både i kyrkligt och borgerligt afseende kommit i stort trångmål. Äfwen bland den tides mest bildade hedningar hade waknat en längtan efter förlossning. En bäfwan gick genom folken, tiden war kommen, om hwilken Herren talar genom profeten Haggai: Alla hedningar skall jag röra: så skall då komma alla hedningar tröst, kap. 2: 8. Afgudarne kunde icke längre tillfredsställa folkens själ och hjerta. De kände, att de behöfde ett nytt herrawälde, grundadt på rättfärdighet och sanning, ty ett allmänt sedeförderf och förtryck, allmän orättwisa och allmänt misstroende woro rådande. Många kände äfwen, att en försoning behöfdes, men ingen wisste, hwarifrån den skulle komma. Herren den allsmäktige hade nu så styrt, att de mest betydande folk i werlden woro alla under en spira. Rom hade herrawälde öfwer werlden. Äfwen härigenom war wägen för evangelii ord danad och förberedd bland hedningarna. Mensklig wetenskap och mensklig konst och allt, hwad menniskoförnuftet kan i sedligt afseende af sig sjelf åstadkomma, hade uppnått sin höjd; allt hade blifwit försökt, men icke kunnat mätta och tillfredsställa menniskoanden, som är skapnad för ett oändligt mål. Då nu folken woro sålunda förberedda, och behofwet af en ny skapelse kändes, då kom han sjelf, som genom sin uppenbarelse förut hade lofwat: Si, jag will göra en ny ting. Es. 43: 19. En stor och härlig uppenbarelse af Guds allmagt, wishet och godhet är den första skapelsen, men wida större och härligare är den nya skapelsen genom återlösningen. Werlden war skapad, men werlden hade blifwit syndig och derigenom olycklig, och till denna syndawerld såg Herren i förbarmande. Så älskade Gud werlden, att han utgaf sin enfödde Son, på det att hwar och en som tror på honom icke må förgås, utan hafwa ewigt lif. Joh. 3: 16. O, hemlighet öfwer alla hemligheter! Under öfwer alla under, kärlek öfwer all kärlek! Guds Son af himmelen, drifwen af oändlig kärlek, utgifwes och utgifwer sig sjelf till syndares frälsning! Han tager uppå sig wåra synder, på det wi måtte blifwa rättfärdige; han blifwer fattig, på det wi måtte få himmelska rikedomar; han lider döden, på det wi måtte få lefwa ewinnerligen; han tager uppå sig wår natur, att wi måtte blifwa delaktige af hans natur. 2 Petr. 1: 4. Gud blifwer menniska, på det att wi måtte blifwa Guds barn! Han fullkomnar allt och ingår med sitt eget blod i det allraheligaste och är på Fadrens högra hand wår förebedjare, wår medlare och i sin församling en alltid närwarande profet, öfwersteprest och konung. Detta är den höga, den härliga person, om hwilken hela den heliga skrift, men i all synnerhet det nya testamentet handlar. Hwad Kristus är för oss, och hwad Kristus i oss will blifwa, för att göra oss rättfärdiga och saliga och derigenom upprätta och fullända sitt rike, derom handlar det nya testamentet. Det gamla testamentet handlar ock om honom; och hans tillfyllelstgörelse werkade äfwen då, fastän ännu icke fullbordad; ty försoningens rådslut gick
_009.jpg&oldid=341008){kind=link}