källa, hwarutur allt andeligt lif, all andelig wishet och förstånd skall härflyta för alla, som wilja warda frälsta, ända till dess alltings fulländning kommer, och himmel och jord förgås. Kristi kyrka skall sträfwa efter att göra oupphörliga framsteg i andeligt lif och i andelig kunskap, framsteg uti att förstå den heliga skrift, framsteg uti att uppbygga sig sjelf i sin allraheligaste tro; men den heliga skrift i sig sjelf, såsom ljusets källa, är och förblifwer oföränderligen densamma från slägte till slägte.
Huru lång tid Kristi rike skall fortfara här på jorden, är för oss icke uppenbaradt; men enligt det nya testamentets profetior genomgår detta rike en bestämd utwecking, en bestämd gång genom tiden. Under det mörkrets magt och wälde antager alla möjliga gestalter och slutligen uppnår den oerhördaste kraft och mognad, winner Kristi rike den ena segren efter den andra; det kan icke öfwerwinnas, det kan aldrig gå tillbaka; det skrider alltid framåt, äfwen då det synes aftyna, äfwen då det synes wara öfwerwunnet. Wäl kan sanningens ljusstake bortstötas från en församling eller från ett land, men aldrig kan ljuset släckas, utan blott flyttas till ett annat ställe. I Uppenbarelseboken äro de tidrymder och de strider, som Kristi kyrka skall genomgå, tecknade med en förunderlig noggrannhet. Wi kunna indela den kristna kyrkans tider i den apostoliska tiden eller planteringstiden, de följande tiderna eller wäxtens och mognadens tid, samt fulländningstiden eller skördetiden. Apostlarne planterade, de sådde säden, som är Guds ord, de predikade ordet och korset, de bewisade giltigheten af sitt höga uppdrag med tecken och under, som de werkade i Herrens kraft. De hade den Helige Andes gåfwa i så rikt mått, att det, som de hafwa predikat och skrifwit, är Guds Andes tal; det är icke menniskoord, utan Guds ord. Detta löfte fingo de af Herren Jesus, att det skulle gifwas dem, hwad de skulle tala; att sanningens Ande skulle leda dem till hela sanningen och påminna dem allt, det Kristus hade sagt dem, Joh. 14: 26, och att den som hörde dem, han hörde honom sjelf. Luk. 10: 16. De hade bönens Ande och löfte om wiss och full bönhörelse. De hade fullmagt att lösa och binda, de hade fullmagt af Kristus sjelf; hwad de bundo på jorden, det war bundet i himmelen, och hwad de löste på jorden, det war löst i himmelen; de förkunnade syndernas förlåtelse i Jesu namn, att hwar och en, som tror på honom, skall blifwa salig, och att i ingen annan är salighet; de öfwerlemnade affälliga åt Satan till kroppens förderf, på det anden måtte warda frälst, och allt detta bewisar, att de handlade med oinskränkt fullmagt från Herren sjelf och efter hans wilja, så att det war den upphöjde och förklarade Kristus sjelf, som genom dem grundade och uppbyggde sin kyrka. Efter den apostoliska tiden eller under wäxtens tid fortfar Kristi kyrka att wara en åker, der hwete wäxer och beständigt insamlas till himmelen, så att, under det kyrkan tillwäxer och utwidgar sig här i tiden, tillwäxer oupphörligt antalet af saliga själar i den fulländade osynliga församlingen. Fastän ogräset beständigt wäxer bland hwetet och stundom i sådan myckenhet och så högt, att hwetet knappt kan synas, så finnes dock alltid något hwete på kyrkans åker, alltid några själar, som hafwa trons lif i Kristus. Ordet och sakramenten hafwa oförminskadt lif, oförminskad kraft att pånyttföda, uppföda och bereda själar för himmelen, och hwarest Guds ord finnes, och sakramenten efter Kristi anwisning förwaltas, der är Kristi kyrka, äfwen om ordets tjenare icke sjelfwe äro så fattade och upplyste, att de rätt kunna dela sanningens ord. Menniskors ofullkomligheter eller otrohet kunna icke häruti göra Guds trohet om intet. Låtom oss derföre tacka Gud, att wi hafwa ordet och sakramenten, att wi åtminstone i yttre afseende äro medlemmar af en kristlig kyrka, i hwilken ljusstaken är qwar, så att hwar och en som will, kan komma till sanningens ljus och blifwa frälst, ehuru antalet af trogna herdar är ringa. Kristus är dock närwarande med sin Ande, hans löfte står fast: Se, jag är med eder alla dagar intill werldens ände; den gode herden söker alla borttappade får och förer till sin frälsta församling alla, som wilja blifwa fattade af herdens hand och följa honom. Och hwarhelst en själ hungrar och törstar efter nåd, efter sanningens ljus, der är han sjelf närwarande; det är han sjelf, som werkar denna hunger och törst, det är han sjelf, som werkar hwarenda bönesuck hos en sådan själ, och sjelf förer henne till trons lif genom sitt ord och bewarar henne deruti intill änden, så framt hon icke står honom emot. Således,
_011.jpg&oldid=341011){kind=link}