Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 015.jpg

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Mattei Evangelium.

Inledning.

Matteus war en Jesu Kristi apostel, och huru han kallades till apostlaembetet, beskrifwes i Matt. 9: 9. Det är ingenstädes skrifwet när Matteus författade sitt evangelium, men innehållet wisar, att det blef skrifwet före Jerusalems förstöring. Denne apostel wistades med wår Frälsare, ända ifrån det han kallades kort efter Jesu dop, och war således öron- och ögonwittne till Jesu lefwerne, tal och underwerk, till hans lidande och död, till hans uppenbarelse efter uppståndelsen och till hans himmelsfärd. Således kunde han såsom trowärdigt wittne beskrifwa allt detta, och den Helige Andes gåfwa, som han hade undfått, gjorde att han uti ingenting kunde fela. — Öfwerskriften lyder i grundspråket sålunda: Evangelium efter Matteus, således salighetens budskap enligt Mattei wittnesbörd. Så lyder öfwerskriften äfwen till de öfriga evangelierna. Evangelium är Jesu Kristi evangelium, som blifwit i skrift framstäldt af fyra evangelister. Evangelium är budskapet om Kristus och om återlösningen genom honom, och i sin fulla mening betyder det således hela salighetsläran.

De fyra evangelisternas berättelser kunna anses såsom en stad, sedd från fyra sidor. Man ser icke alltid samma föremål på samma sätt från den ena sidan som från den andra, nemligen i samma skick och gestalt. Så finna wi hos evangelisterna många berättelser gemensamma, men för öfrigt åtskilligt hos den ene, som saknas hos den andre. Alla fyra utgöra ett gudomligt helt. Matteus wisar isynnerhet, att Jesus af Nasaret är den sanne Messias. Han skref särskildt till Judarnes nytta, ådagaläggande framför allt, att profetiorna om Messias blifwit i Jesu person fullbordade. Derföre förekommer också ofta hos denne evangelist det uttrycket: på det att det skulle fullbordas. Markus beskrifwer början och utbredandet af evangelii predikan, och det i större korthet än de öfriga evangelisterna. Lukas skrifwer utförligast, och troligen närmast för kristna som woro omwända från hedendomen. Johannes har utförligast framstält Jesu tal, med hufwudsakligt ögonmärke, att wi skola tro, att Jesus är Kristus, Guds Son.

Då Matteus kallades till apostlaembetet, war han en publikan, han innehade en syssla wid tullwerket och upptog tull för de waror, som kommo öfwer sjön Genesaret till Kapernaum. — Det berättas att Matteus efter Kristi himmelsfärd predikat evangelium 8 år i Judalandet och sedan uti Partien och Persien, samt att han lidit martyrdöden år 62 e. Kr. f.

1 Kapitlet.

Jesu stamtafla, aflelse, namn, födelse.

Boken om Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, börd: Luk. 3: 23 f.

Boken om Jesu Kristi börd. Ordet börd heter i grundspråket Genesis, som betyder skapelse. Så kallas första Mosebok, det är skapelseboken. En hänsyftning derpå synes här wara gjord af Matteus. Hans bok, och särskildt detta kapitel, är att anse såsom nya testamentets skapelsebok, boken som börjar med hans stamtafla efter den menskliga härkomsten, genom hwilken återlösningen, mensklighetens nya skapelse, är fullbordad. Alla slägtregister eller stamtaflor i gamla testamentet hafwa sitt egentliga wärde derigenom, att de wisa wår Frälsares slägtledning ända från den förste Adam. Lukas går lika långt tillbaka, då han i sitt evangelium, kap. 3: 23-38, framlägger Marias, Jesu moders stamtafla. Han wisar således, huru Jesus, alla menniskors Frälsare, härstammar från hela menniskoslägtets stamfader. Matteus åter börjar med Abraham, för att wisa, huru Jesus härstammar från stamfadren för det särskilda folk, som fått löftena, således Judafolket. Han framställer detta genom att uppwisa Josefs, Jesu fosterfaders, slägtleder. Detta måste äfwen derföre ske, emedan Jesus i början af Judarne hölls för Josefs lekamliga son. En hufwudperson i dessa stamtaflor är David, hwarigenom det framhålles, att Frälsaren war af konungslig börd. Derföre kallas han Davids son, född af Davids säd efter köttet, Rom. 1: 3, eftersom Maria äfwen härstammade från David. Men om denna sin son talar David sjelf såsom sin herre (Ps. 110) och såsom Guds son (jfr Ps. 2: 712, likasom han ock i sistnämda psalm