| 54 | Axplockande på sabbaten. | Mattei Evangelium. | Kap. 12. |
lärjungar blefwo hungrige och begynte afrycka ax och äta. Mark. 2: 28 f. Luk. 6: 1 f.
2 Och när fariseerna sågo det, sade de till honom: Se, dina lärjungar göra det som icke är lofligt att göra på sabbaten. 2 Mos. 20: 10. 5 Mos. 23: 25.
Att plocket ax på nästans åker war ej olofligt, enligt 5 Mos. 23: 25. Men det war ett arbete, ett slags skörd. Derföre menade fariseerna sig kunna beifra det såsom ett sabbatsbrott. — Genom twenne exempel ur gamla testamentet wederlägger Herren dem.
3 Men han sade till dem: Hafwen I icke läst hwad David gjorde, när han och de som woro med honom blefwo hungrige, 1 Sam. 21: 6.
4 huru han gick in i Guds hus, och de åto skådebröden, hwilka det icke war lofligt för honom att äta, ej heller för dem som woro med honom, utan allenast för presterna? 2 Mos. 29: 32 f.
Häremot kunde fariseerna intet inwända. Ty det föll dem icke in att klandra David; och han hade till och med ingått i tabernaklet och ätit skådobröden. 1 Sam. 21: 6.
5 Eller hafwen I icke läst i lagen, att på sabbaten bryta presterna sabbaten i templet och äro likwäl utan skuld? 4 Mos. 28: 9 f.
Presterna åligger det hufwudsakligast att upprätthålla lagen. Enligt lagen ohelgas sabbaten genom jordiskt arbete. Men presterna måste ju slagta offerdjuren, tillreda offret och framlägga skådobröden. Detta war arbete. Derigenom bröto (egentligen ohelgade) de sabbaten. Och likwäl woro de derwid utan skuld; ty det arbetet war ett nödwändigt wilkor för sabbatens helgd.
6 Men jag säger eder: Här är det som är mer än templet.
Och således är det lika litet att klandra hwad Jesu lärjungar i hans tjenst utöfwa på sabbaten. De göra då intet annat i arbetswäg, än hwad nödfall ålägger kärleken, och hwad kärleken bestämmer som nödfall.
7 Men wissten I hwad det är: ”Jag har lust till barmhertighet och icke till offer”, så haden I icke fördömt dem som äro utan skuld, Matt. 9: 13. Os. 6: 6.
Icke till offer, ehuru offren utgjorde (i g. t.) en hufwudsaklig del af gudstjensten. Men barmhertigheten står dock öfwer offerlagen, ty kärleken år lagens fullbordan. Wissheten I detta, så haden I icke så obefogadt och obarmhertigt fördömt dem som äro utan skuld, dessa mina lärjungar, som icke gjort sig skyldiga till sabbatsbrott, i det de blott gjort hwad barmhertigheten kräft.
8 ty Menniskosonen är herre öfwer sabbaten.
Såsom templets och all tings Herre, är Menniskosonen Herre öfwer sabbaten. Han wet bäst, huru sabbatsbudet skall tillämpas. Af honom beror ock hans lärjungars frihet. Och hwad som utöfwas af kristlig barmhertighet, blir icke frihetens missbruk. Kristus, som är lagens ände och fullbordan, och som satt evangelium till lagens förklaring och tillämpning, har ock genom sina apostlar i sin församling förordnat den första dagen till hwilodag i stället för den sjunde.
9 Och han gick widare derifrån och kom till deras synagoga. Mark. 3: 1 f. Luk. 6: 6 f.
Detta skedde på en annan sabbat derefter, enligt Markus och Lukas.
10 Och se, der war en man, som hade en förtwinad hand. Och de tillsporde honom, sägande: Är det lofligt att hela på sabbaten? på det att de måtte anklaga honom.
Att hela innebar, enligt deras mening, ett arbete. De wille således ytterligare få tillfälle att anklaga Jesus för sabbatsbrott.
11 Och han sade till dem: Hwilken är den menniska bland eder, som har ett får och, om detta på sabbaten faller i en grop, icke fattar uti det och drager det upp? Luk. 14: 5.
12 Huru mycket mer är nu icke en menniska än ett får! Alltså är det lofligt att göra godt på sabbaten.
13 Derefter sade han till mannen: Räck ut din hand; och han räckte ut henne, och hon wardt helbregda igen såsom den andra.
Mannen wisste wäl, att han icke hade någon kraft i sin hand till att uträcka den, men i förtröstan på Jesu ord försökte han att lyda, och då kunde han. Så är det äfwen med dig, du som af Herren Jesus kallas till bättring och tro, du har dertill ingen kraft i dig sjelf, men will du lyda Jesu ord och tro, att han gifwer kraften, så kan du: din troshand blifwer helbregda i samma stund du bjuder till att uträcka den titt Herren Jesus.
14 Och fariseerna gingo ut och höllo råd mot honom, huru de måtte förgöra honom.
Axplockandet hade fordrat åtminstone något arbete. Ett fårs dragande ur gropen fordrade än mer. Mannens helande, som hade den förlamade handen, förrättade Jesus allenast med ett ord. Det war en ren wälgerning utan arbete; och likwäl höllo de blinda menniskorna det för ett sabbatsbrott. Så kan ett blindt nit utsläcka anden i Guds ord!
15 Men när Jesus förnam det, gick han bort derifrån, och många följde honom, och han gjorde dem alla helbregda.
_058.jpg&oldid=347310){kind=link}