| Kristi underwerk. | Mattei Evangelium. | Kap. 12 | 55 |
16 Och han tillsade dem strängeligen, att de icke skulle uppenbara honom,
Egentl. ”att de icke skulle göra honom uppenbar”: de skulle icke bekantgöra stället, der han war, för de förbittrade fienderna, v. 14. Den himmelska wisheten fruktar ingen fara, men undwiker till och med skenet af att wilja reta fiendernas förföljelsenit.
17 på det att det skulle fullbordas, som war sagdt genom profeten Esaias, som sade:
Jesu stilla och wälsignade handlingssätt war raka motsatsen till hans wedersakares uppförande, hans saktmodighet till deras högfärd, hans frälsningswerksamhet till deras mordlust, hans wishet till deras samråd o. s. w. Derigenom uppfyldes profetian hos Es. 42: 1–4.
18 ”Se, min tjenare, hwilken jag har utwalt, min älskade, i hwilken mitt själ har ett godt behag! Jag skall låta min Ande hwila öfwer honom, och han skall förkunna hedningarne dom. Es. 42: 1 f. Matt. 3: 17. 17: 5.
Dom, hwarigenom synd och rättfärdighet skiljas från hwarandra. Joh. 16: 11. Det är en nådesdom för dem som tro. Den kom Jesus att förkunna ej blott för Judarne, utan ock för hedningarne.
19 Han skall icke kifwa eller ropa, ej heller skall någon höra hans röst på gatorna.
Icke kifwa eller ropa, fastän utöfwande all rättmätig stränghet, v. 34. Ej heller skall någon höra hans röst på gatorna, när han talar i huset. Han far sakta fram, Ps. 68: 5. Anden, som är satt på honom, är fridens, ödmjukhetens och saktmodighetens Ande.
20 Ett krossadt rör skall han icke sönderbryta, och en rykande weke skall han icke utsläcka, till dess han har fört domen till seger;
Icke sönderbryta,' utan fastmer stärka, kap. 11: 28: icke utsläcka, utan med evangelii milda flägt uppelda den; till dess han, allt widare från den ena trakten af jorden till den andra, har fört domen till full seger, då slutligen öfwerallt intet motstånd mer skall wisa sig. Der nådens werk är börjadt, der will han ock fullborda det. Fil. 1: 6. 1 Tess. 5: 24.
21 och på hans namn skola hedningarne hoppas”.
Hedningarne, äfwen de som bo längst bort på werldshafwets öar. Se Es. 42: 4.
22 Derefter framfördes till honom en besatt, som war blind och döfstum, och han gjorde honom helbregda, så att den blinde och döfstumme talade och såg. Matt. 9: 33 f. Luk. 11: 14 f.
23 Och allt folket häpnade och sade: Icke är wäl denne Davids son?
24 Men när fariseerna hörde det, sade de: Denne utdrifwer icke de onde andarne utan med Beelsebul, de onde andarnes furste. Mark. 3: 22 f.
25 Men då han wisste deras tankar, sade han till dem: Hwart och ett rike, som är söndradt mot sig sjelf, warder förödt, och hwarje stad eller hus, som är söndradt mot sig sjelf, skall icke hafwa bestånd.
Satans rike är wisserligen ett twedrägtens rike, likasom Satan är all söndrings upphof; men huru söndrade Satans tjenare eljest kunna wara sinsemellan, så hålla de ihop emot Herrens och hans Smordes rike. Det wisar Herodes’ och Pilati exempel. Luk. 23: 12. Det wisar fariseernas exempel, som woro eljest oeniga med sadduceerna, men höllo ihop med dem i motståndet emot Kristus. ”Enighet ger styrka.” Derföre, för att bibehålla sin styrka och ej blifwa öde, måste Satans rike wara enigt uti bemödandet att bringa oenighet in i Kristi rike och i allmänhet att göra skada. Således kunna Satans tjensteandar wäl åstadkomma ett sådant elände, som wi här se på den besatte mannen, v. 22, men ingalunda skulle de wilja åstadkomma hans helbregdagörelse, äfwen om de kunde.
26 Om nu Satan utdrifwer Satan, så är han söndrad mot sig sjelf. Huru skall då hans rike hafwa bestånd?
27 Och om jag utdrifwer de onde andarne med Beelsebul, med hwem drifwa då edra barn dem ut? Derföre skola de wara edra domare.
Edra barn, söner, d. ä. lärjungar. Hos Judarna funnos så kallade beswärjare. Ett exempel på sådana, som lyckades dermed i Kristi namn, utan att wara Kristi lärjungar, se wi Mark. 9: 38. De måste ha warit fariseernas lärjungar; ty icke kunde de tillhöra sadduceerna, som ej trodde på andars tillwaro. Nu smädade fariseerna icke dessa sina söner, utan blott Kristus. De wisade dermed en fiendtlig partiskhet. Med sitt wittnesbörd skola således sönerna wara deras domare eller fördöma dem i den yttersta domen, v. 41, 42.
28 Men om jag utdrifwer de onde andarne med Guds Ande, så har ju Guds rike kommit till eder.
Med de onde andarnes utdrifwande gjordes Satans rike det största afbräcket. Men detta kunde endast ske med Guds Ande och således med Guds rike. Detta borde äfwen den blindaste farisé lära sig att inse. De borde då inse, att Guds rike redan kommit till dem, egentligen inpå dem, innan de märkt det, för att locka och draga dem ur förderfwets willor och mörker.
29 Eller huru kan någon gå in i den starkes hus och plundra hans bohag, utan att han först binder den starke? Och sedan utplundrar han hans hus.
_059.jpg&oldid=347313){kind=link}