| Johannes' död. | Mattei Evangelium. | Kap. 13, 14. | 63 |
är icke föraktad utan i sin fädernestad och i sitt hus. Mark. 6: 4 f. Luk. 4: 24. Joh. 4: 44.
De stötte sig på hans ringa wilkor. Om man icke åtskiljer det, som är wanligt och borgerligt, ifrån det andeliga, så stöter man sig på det, som man skulle göra sig till nytta. Det förra är obekant för de främmande; derföre skatta dessa en profet eller lärare blott efter det andeliga. — Utan, nemligen ingenstädes så föraktad som i sin fädernestad och allra mest i sitt eget hus, der det förtroliga umgänget lätteligen wållar missaktning.
58 Och han gjorde icke der många krafter för deras otros skull.
För och på de menniskor, hos hwilka icke en gång troswilja finnes, kan intet nådesunder ske. Ingen nådesdelaktighet kan bibringas genom twång. Hwad som här och annorstädes wisat sig hända Jesus, Herren och mästaren sjelf, genom menniskornas otro, det måste ännu mer kunna hända tjenare i predikoembetet.
14 Kapitlet.
Johannes döparens halshuggning. Fem tusen män bespisas. Jesus går på wattnet.I den tiden fick tetrarken[1] Herodes höra ryktet om Jesus
I den tiden. Jesus hade nu redan omkring ett års tid offentligen gjort sig bekant. Tetrarken Herodes. Denne Herodes Antipas war broder till Arkelaus (kap. 2: 22) och således son till Herodes den store. Titeln tetrark (d. ä. fjerdingsfurste) erhöll han af kejsar Augustus, som gaf honom Galileen och Pereen att regera öfwer. Ordet tetrark betyder wäl egentligen en som regerar öfwer fjerdedelen af ett rike, men så kallades äfwen understundom mindre furstar. Stundom kallas Herodes Antipas af folket till och med konung (v. 9). Äfwen af werldsliga författare beskrifwes han såsom en lättsinnig furste. Han war gift med arabiska konungen Aretas’ dotter. Henne försköt han, för att lefwa tillsamman med Herodias. Deraf följde ett krig med Aretas, hwilket just wid denna tiden pågick. Detta gjorde wäl, att han sent hörde ryktet om Jesus. Bengel anmärker: Wid stora hof har man tidningar i mängd. Men de egentligaste underrättelser om Guds rike har man ofta der senast och minst pålitliga, och gör sig ock föga nytta deraf. Dock gifwes i detta afseende goda undantag.
2 och sade till sina tjenare: Denne är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och derföre werka dessa krafter i honom. Luk. 9: 7. Mark. 6: 14.
Sade till sina tjenare. Wid en hastig förskräckelse utlåta sig de stora också för de ringare mer, än deras höghet annars tillåter dem. Det Herodes sade till dem wittnar om fruktan. Han war en sadducé. Han hörde således till dem, som icke trodde läran om de dödas uppståndelse. Nu drefs han dock af sitt skuldbelastade samwete att frukta denna läras sanning, fastän på ett widskepligt sätt. Ofta wisar det sig, att de största otroslejon äro de största wantrosharar. De, som icke wilja anamma Guds rena ord, omfatta icke sällan med stor lättrogenhet orena menniskosagor. Likasom trons gerningar följa efter dem, som dö i Herranom, så följa synder och brott med de otrogna in i ewigheten, så att själen deraf täres och frätes och wåndas.
3 Ty Herodes hade gripit Johannes och bundit honom och satt honom i fängelse för Herodias’, sin broder Filippi hustrus, skull, Matt. 4: 12. Mark. 6: 17 f. Luk. 3: 19 f.
Detta skedde i fästningsstaden Makerus uti landskapet Pereen, der Herodes uppehöll sig för det nämnda krigets skull. — Filippus och Herodes Antipas woro halfbröder, födda af samma fader, men af olika mödrar, Herodias war dotter af Aristobulus, äfwenledes Herodes den stores son. Hon war således på en gång brorsdotter, swägerska och gemål till Herodes Antipas. Och det sistnämnda, oaktadt Filippus ännu lefde.
4 ty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligt att hafwa henne.
Herodes hörde Johannes i många stycken gerna. Mark. 6: 20. Men Johannes sade honom äfwen sådant, som han icke gerna hörde. Johannes har med detta sitt exempel wisat, att äfwen hofpredikanter måste wara botpredikare, icke hofsmickrare. Owärdiga, d. w. s. oomwända hofpredikanter hafwa utan twifwel största answaret för hofsynderna. Rättsinniga hofpredikanters lott har ofta warit att fördrifwas eller fängslas, som Johannes. Fresenius wisste ingen swårare och answarsfullare befattning på jorden. Kallad till en sådan, förskräcktes han af den kallelsen mer än af förföljelsen 1734. Men när han och hans likar nödgades antaga en sådan kallelse, woro de oförskräckte i sanningens bekännande, likasom Johannes Döparen.
5 Och han wille döda honom, men han räddes för folket, emedan de höllo honom för en profet. Matt. 21: 26. Luk. 20: 6.
6 Men när Herodes’ födelsedag firades, dansade Herodias’ dotter inför dem, och hon behagade Herodes.
Herodias’ dotter, den hon hade i äktenskapet med Filippus.
7 Derföre lofwade han med ed att gifwa henne hwad helst hon begärde.
8 Då sade hon, såsom hennes moder förut hade intalat henne: Gif mig här på ett fat Johannes döparens hufwud.
Hennes moder, Herodias, hade samma sinne mot Johannes, som Isebel mot Elias. 1 Kon. 19: 2. Herodes Antipas war en Akab.
9 Och konungen blef bedröfwad, men
- ↑ Lydfurste öfwer en del af landet.
_067.jpg&oldid=347337){kind=link}