| 64 | 5000 män spisas. | Mattei Evangelium. | Kap. 14. |
för edernas och bordsgästernas skull befalde han, att det skulle gifwas henne.
Blef bedröfwad: samwetet började hafwa ett ord med i laget. De gladaste gästabud, firade med synd, störas derigenom af den bittraste sorg. Dan. 5: 6. Eden, som Herodes gjort, war en stor synd, dess hållande war en ännu större. Han borde hafwa sagt: du begär mer, än jag kunnat lofwa, ty Johannes’ hufwud är mer än halfwa, ja mer än hela mitt rike. Men de stora äro angelägna att hålla sitt så kallade ”hedersord”, fastän det ofta är den största wanheder. För bordsgästernas skull. De synas således hafwa tegat och samtyckt, i stället för att warna konungen och inlägga en förbön för Johannes. Det är att göra sig delaktig i andras synd. Så blir de ogudaktigas bord dem till en snara. Ps. 69: 23. Det är en wanlig erfarenhet, att wällust och grymhet äro nära beslägtade. Det ena så wäl som det andra är begärelse efter kött och törst efter blod. Wällusten förenar sig med dryckenskap, dryckenskapen föder lättsinnigt skämt, skämtet lättsinniga nöjen, nöjena lättsinniga eder, ederna gräsliga gerningar, mord o. s. w. En hel kedja af synder och förderf kan sålunda inom få ögonblick smidas samman. Men den sista länken är syndarens egen undergång. Både Herodes och Herodias blefwo till slut landsförwiste och dogo i elände.
10 Och han sände och lät afhugga Johannes’ hufwud i fängelset.
11 Och hans hufwud wardt framburet på ett fat och gifwet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
12 Och hans lärjungar kommo och togo hans lik och begrofwo honom och gingo och berättade det för Jesus.
13 Och när Jesus hade hört detta, for han afsides derifrån i en båt till en öde trakt. Och när folket fick höra det, kommo de efter honom till fots ifrån städerna. Mark. 6: 30 f. Luk. 9: 10 f. Joh. 6: 1. Matt. 15: 32 f.
14 Och när han hade stigit i land, fick han se mycket folk, och han warkunnade sig öfwer dem och gjorde deras kranka helbregda.
15 Men när det hade blifwit afton, gingo hans lärjungar till honom och sade: Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Skilj folket ifrån dig, att de må gå bort i byarna och köpa sig mat.
Tiden, till att äta eller hemta spisning.
16 Och Jesus sade till dem: De behöfwa icke gå bort; gifwen I dem att äta.
17 Men de sade till honom: Wi hafwa här icke mer än fem bröd och twå fiskar.
18 Då sade han: Bären dem hit till mig.
19 Och han bjöd folket sätta sig ned på gräset och tog de fem bröden och de twå fiskarna, såg upp till himmelen och wälsignade och bröt och gaf lärjungarne bröden, och lärjungarne gåfwo åt folket. 1 Tim. 4: 3. 6: 17.
Tackade. Det war en from sed hos Judarna, att wid hwarje måltids början husfadren höll öfwer brödet, som han bröt, en tacksägelsebön. Denna kallades Wälsignelsen. Jesus har helgat denna sed för oss kristna. Att gå till och från bordet antingen utan bön eller med ett tanklöst hopknäppande af händerna, utmärker stor otacksamhet och lättsinnighet. När nu Jesus tackade eller wälsignade de fem bröden och de twå fiskarna, blef wälsignelsen underbar; näringsämnet förökades under hans händer genom ett underwerk.
20 Och de åto alla och blefwo mätta. Och de upptogo det öfwerblifna af styckena, tolf korgar fulla.
Blefwo mätta. Ordet i grundtexten betyder egentligen: mättas eller betas, såsom fåren, med det gröna gräset, Folket war såsom får. Mark. 6: 34. De mättades nu lika rikligt, som en stor fårahjord skulle mättats af det gräs, på hwilket folket satt sig ned. De upptogo: Guds frikostighet måste anwändas med sparsamhet. Frikostighet mot behöfwande i förening med sparsamhet af det, som blir öfwer, är den rätta hushållningen.
21 Men de som åto woro omkring fem tusen män utom qwinnor och barn.
22 Och strax nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och fara före honom till andra stranden, till dess han hade skilt folket ifrån sig. Mark. 6: 45 f. Joh. 6: 16 f.
Orsaken, se Joh. 6: 15.
23 Och när han hade skilt folket ifrån sig, gick han upp på berget afsides för att bedja. Och när det hade blifwit afton, war han der allena.
Af Jesus sjelf lära wi, att bönen i stilla ensamhet och i hjertats djup är nödwändig för wårt inre lif och att wi just derigenom få hemta för själ och ande det rätta brödet från himmelen.
24 Men båten war redan midt på hafwet, hårdt ansatt af wågorna, ty winden låg emot.
25 Och i den fjerde nattwäkten kom Jesus till dem, gående på hafwet.
Fjerde nattwäkten. Judarne indelade natten i fyra wakter. Hwardera bestod af tre timmar. Den första nattwäkten inföll ungefär mellan kl. 6—9 e. m. Den fjerde således mellan kl. 3—6 om morgonen. När lärjungarne följaktligen woro länge öfwade i nöden, och Jesus i bönen, kom han till dem. Jesu gång på
_068.jpg&oldid=347340){kind=link}