| Äktenskapsskilnad. | Mattei Evangelium. | Kap. 18, 19. | 77 |
31 Då nu hans medtjenare sågo det som skedde, blefwo de storligen bedröfwade och gingo och berättade för sin husbonde allt det som hade händt.
32 Då kallade husbonden honom till sig och sade till honom: Du onde tjenare! Allt det du war skyldig efterskänkte jag dig, emedan du bad mig.
33 Skulle icke äfwen du hafwa förbarmat dig öfwer din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfwer dig?
34 Och hans husbonde blef wred och antwardade honom åt bödlarne, till dess han betalade allt det han war honom skyldig.
Så förfar Herren efter sträng rätt med dem, som efter sträng rätt förfara med andra. Det är dom utan barmhertighet. Jak. 2: 13. Till dess, d. w. s. aldrig; ty kunde han icke betala den stora summan, medan han war fri, så ännu mindre, sedan han war kastad i fängelset; kan en syndare icke betala sin skuld, medan han är i tiden, så kan han det ännu mindre, sedan han efter nådens försummande och missbrukande blifwit kastad i det ewiga fängelset.
35 Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke af hjertat förlåten, hwar och en sin broder det de bryta. Matt. 6: 14. Mark. 11: 26.
19 Kapitlet.
Jesus lärer om äktenskapet, wälsignar barnen, underwisar den rike ynglingen om lifwets wäg och lärjungarne om den sanna försakelsens lön.Och det begaf sig, att när Jesus hade lyktat detta tal, bröt han upp från Galileen och gick på andra sidan Jordan till Judeens gränser. Mark. 10: 1 f.
2 Och mycket folk följde honom, och han botade dem der.
3 Och fariseerna gingo fram till honom, frestande honom, och sade: Är det lofligt för en man att skilja sin hustru från sig för hwilken orsak som helst?
En del af fariseerna lärde, att detta war tillåtet. Det war den grofwa lättsinnighetens lagtolkare. De trodde sig dock hafwa Moses på sin sida. Andra lärde, att det war blott tillåtet i fall af äktenskapsbrott. Detta war enligt med Moses. Så hade ock Kristus redan wisat. Matt. 5: 32. Man nu frestade fariseerna honom med sin fråga, i tanke att han skulle afgifwa ett swar, som wore i strid med Moses’ lag eller stridande mot deras stora sedeförderf och falska lagtolkning, på det de måtte på det ena eller andra sättet kunna anklaga honom.
4 Men han swarade och sade till dem: Hafwen I icke läst, att den, som skapade från begynnelsen, skapade dem man och qwinna 1 Mos. 1: 27. {5: 2.
5 och sade: ”Fördenskull skall en man öfwergifwa sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola warda ett kött”? 1 Mos. 2: 24. 2 Kor. 6: 16. 7: 10 f. Es. 5: 31.
Ett kött, så att de äro ett, en personlighet, på det allra innerligaste förenade, så länge de äro i köttet eller befinna sig i detta jordiska lifwet. Det heter dock icke en ande, utan ett kött; ty det andeliga är oberoende af den äktenskapliga föreningen, ehuru denna förening icke bör wara oberoende af det andeliga.
6 Så äro de icke mer tu, utan ett kött. Hwad således Gud har sammanfogat må menniskan icke åtskilja.
Åtskilja. Ett sådant åtskiljande sker i sjelfwa werket, så snart endera makan begår trohetsbrott eller häller sig till någon annan än den person, med hwilken hon är till ett kött förenad. Derföre är ock ett sådant brott den enda grunden till en rättmätig skilsmessa. Men ännu bättre är, om den oskyldiga makan will förlåta och fördraga i kristlig kärlek, och icke yrka på skilsmessa från den brottslige.
7 Då sade de till honom: Hwarföre bjöd då Moses, att man skulle gifwa skiljobref och skilja henne från sig? 5 Mos. 24: 1. Matt. 5: 31 f.
8 Han sade till dem: För edert hjertas hårdhets skull tillstadde Moses eder att skilja edra hustrur från eder, men från begynnelsen war det icke så.
Tillstadde. Således påbjöd Moses icke, utan blott tillät äktenskapsskilnad i wissa fall. Så måste ofta en mindre olägenhet tillstädjas, för att förekomma ett större ondt. Ofta anför menniskan, likasom desse fariseer, till sitt eget rättfärdigande det, som i sjelfwa werket destomer utskämmer henne. Den menniskan kan icke wara en sann kristen, som lättsinnigt åberopar hwad Moses gaf såsom tillstädjelse, icke såsom bud. Med ett sådant yrkande på skilsmessa från sin maka, wisar menniskan, att hon redan skilt sig i otro från Kristi och hans kyrkas gemenskap.
9 Men jag säger eder: Hwilken som skiljer sin hustru från sig, utom för hors skull, och gifter sig med en annan, han gör hor, och den som tager en frånskild till hustru, han gör hor. Luk. 16: 18. 2 Kor. 7: 10 f.
Han gör hor, egentligen ”han begår äktenskapsbrott.” Jesus gifwer här en lag för sina lärjungar och för samwetet. Hos dem, som wilja följa Herren Jesus får icke finnas den hjertats hårdhet, för hwilkens skull undantagstillåtelser, såsom för werldsmenniskor, behöfwa göras.
10 Lärjungarne sade till honom: Förhåller sig mannens sak med hustrun så, då är det icke godt att gifta sig.
_081.jpg&oldid=347377){kind=link}