| Arbetarne i wingården. | Mattei Evangelium. | Kap. 20. | 81 |
och fröjd i den Helige Ande, eller ock då man får se yngre kristna hafwa större framgång än man sjelf fått röna, o. s. w.
13 Då swarade han en af dem och sade: Min wän, jag gör dig ingen orätt; kom du icke öfwerens med mig om en penning?
14 Tag det som ar ditt och gå. Men jag will gifwa åt denne siste lika mycket som åt dig.
15 Eller må jag icke göra hwad jag will i det som är mitt, eller ser du med ondt öga, att jag är god?
Egentligen: ”Är ditt öga ondt, derföre att jag är god?” Såsom husfadren i liknelsen wisade både nåd och rätt, så handlar Gud både med nåd och rättfärdighet, då han utdelar gåfwor till menniskorna. De som helt och hållet bygga på Kristus, med dem handlar han helt och hållet efter Kristi rättfärdighet och sin fria nåd. Med de andra hushållar han till någon del efter lagen, derföre att de ännu icke alldeles låtit befria sig ifrån träldomssinne och egenrättfärdighet. De öfwerlemna icke hela saken åt Guds fria nåd och de wisa äfwen brist på kärlek till sina medbröder.
16 Alltså skola de sista wara de första, och de första de sista ty många äro kallade, men få utwalda. Matt. 19: 30. Mark. 10: 31. Luk. 13: 30. Matt. 22: 14.
Med dessa ord gör Jesus sjelf tillämpningen af denna liknelse och leder åter lärjungarnes uppmärksamhet till uppmaningen, kap. 19: 30. Alla Jesu efterföljare skola derföre wäl wakta sig, att de icke blifwa de ytterste och komma bakefter dem, som senare ingått i wingården, de skola wakta sig för att till sin fördel jemföra sig med andra, wakta sig för all sjelfbelåtenhet, wakta sig för afund och för allt hårdt omdöme om sina medwandrare på wägen till ewigheten, ty detta är icke tillåtet, kap. 6: 1. Då medkristna synda, har Kristus lärt oss hwad som är att göra, kap. 18: 15—18. Med utwalda menas här icke utwalda till ewinnerligt lif, ty alla dessa arbetare i wingården kunna genom Guds nåd blifwa salige, och äfwen de första kunna, genom den förödmjukelse de få erfara, komma till det rätta evangeliska barnasinnet; utan här menas med utwalda sådane utmärktare arbetare i wingården, som sjelfwe anse sig för owärdige, och lyda kallelsen och helt och hållet förtrösta på nåden allena.
Liknelsen kan äfwen tillämpas på Kristi kyrkas hela planteringstid och bestånd. Arbetare kallas oupphörligt att ingå i denna wingård, somliga arbeta längre, andra kortare tid, somliga mera lagiskt, andra mera evangeliskt. Och på wissa tider märkes särskildt ett husbondens utgående för att kalla arbetare. Så wisade sig ett sådant utgående i reformationstiden, och nu i wår tid wisar sig ett utgående dels deruti, att Herren uppwäcker många trogna lärare för att i kristenheten uppbygga församlingen, dels deruti, att Herren hos så många kristna wäckt ett innerligt nit om hedningarnes omwändelse, så att lärare utsändas till dem med evangelii ord, på det ock hedningarne må blifwa planterade i wingården.
Ingalunda får af denna liknelse dragas den slutsats att det är lika godt, om man tidigt eller sent blifwer omwänd till Herren. Wår frälsare har blott welat wisa, att hufwudsaken är, att menniskan sjelf blifwer i sina egna ögon intet, och att Kristus blifwer allt.
17 Och när Jesus gick upp till Jerusalem, tog han de tolf lärjungarne afsides till sig på wägen och sade till dem: Matt. 16: 21. Mark. 10: 32 f. Luk. 18: 31 f.
18 Se, wi gå upp till Jerusalem, och Menniskosonen skall antwardas åt öfwerstepresterna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden
19 och antwarda honom åt hedningarne till att begabbas och gisslas och korsfästas, och på tredje dagen skall han uppstå igen. Joh. 18: 30 f.
20 Då trädde Sebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom och begärde något af honom. Matt. 4: 21. Mark. 10: 35 f.
Denna moders namn war Salome, kap. 27: 56. Hennes söner woro Johannes och Jakob, twå lärjungar, som woro högt älskade af Jesus och som jemte Petrus hade warit med honom på berget.
21 Och han sade till henne: Hwad will du? Han sade till honom: Säg, att dessa twå mina söner skola sitta, den ene på din högra och den andre på din wenstra sida i ditt rike.
Utur löftet i kap. 19: 28 om de tolf tronerna utwäljer hon det största företrädet.
22 Men Jesus swarade och sade: I weten icke hwad I begären. Kunnen I dricka den kalk. som jag skall dricka, eller döpas med det dop, hwarmed jag döpes? De sade till honom: Det kunna wi. Matt. 26: 39, 42. Joh. 18: 11. Luk. 12: 50.
De twå lärjungarne woro närwarande och instämde i modrens bön, derföre talar Jesus egentligen till dem och säger dem, att de hwarken kände sina krafter, ej heller rikets beskaffenhet, eller den wäg, på hwilken äreplatser i detta rike kunna uppnås. Detta skulle Jesus sjelf snart wisa och dricka bedröfwelsens kalk och döpas i lidandets flod. Kalken betyder mera de egentliga själsqwalen, men dopet betyder också det kroppsliga lidandet och blodsdopet i döden. Dopet plägade ske genom nedsänkning i watten, och liknelsen betyder här Kristi lidande och död. Hwad lärjungarne beträffar, måste de wara
_085.jpg&oldid=347389){kind=link}