| Jerusalems förstöring. | Mattei Evangelium. | Kap. 23, 24. | 93 |
äro sände till dig, huru ofta har jag ej welat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina wingar, och I hafwen icke welat! Es. 31: 5. 65: 2. Jer. 7: 13. Luk. 13: 34 f.
38 Se, edert hus skall lemnas eder öde. Es. 1: 7. Mik. 3: 12.
Edert hus, Jerusalems tempel.
39 Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke se mig, förr än I skolen säga: Wälsignad ware han, som kommer i Herrens namn! Ps. 118: 26. Matt. 21: 9.
Detta kommer att gå i sin slutliga och egentliga fullbordan wid Judarnes omwändelse till Kristus. Då skall det folk, som så länge warit såsom under en förbannelse kringströdt på jorden, blifwa en wälsignelse, i det de församlas i Jesu namn och wälsigna den Herren, hwilken de så länge förbannat och förkastat. Märkwärdigt är det, att Herren Jesus med ett sådant löfte afslutar sitt offentliga läroembete ibland Judarna. Det, som sedan af detta läroembetets utöfning ännu följer före hans död, är mera inskränkt till hans lärjungar.
24 Kapitlet.
Jesus lärer om Jerusalems förstöring och om sin tillkommelse.Och Jesus kom ut och gick från templet, och hans lärjungar gingo till honom för att wisa honom templets byggnader. Mark. 13: 1 f. Luk. 21: 5 f.
För sista gången hade Herren nu warit i templet. Han wandrade fram under fri himmel. Han intog sålunda en plats, som war särskildt lämplig för det föredrag, han skulle hålla om de tillstundande stora werldshändelserna och om werldens ände. Hwad han sagt om templets ödeläggelse förekom hans lärjungar förunderligt. Utkomna ur tempelgården, togo de det i så mycket noggrannare skärskådande. Tempelbyggnaden hade med utomordentlig prakt blifwit uppförd af Herodes den store. Ännu war den icke fullt färdig. Den blef det först några år före dess förstöring. Men förwånande war dess glans och härlighet. Den war flerstädes betäckt med guldplåtar. För öfrigt war den uppförd af hwita marmorstenar. Några af dessa stenar woro utomordentligt stora. All denna prakt gjorde, att till och med Jesu lärjungar hade swårt att tänka sig den förstörelse, som han förutsagt. De wille liksom ytterligare utfråga hans mening derom, när de gingo till honom, för att wisa honom det ståtliga templet med de särskilda byggnader, hwaraf det utgjordes; ty i tempelgårdarne woro många praktfulla byggnader, lärosalar, etc.
2 Och han swarade och sade till dem: Sen I icke allt detta? Sannerligen säger jag eder: Här skall icke lemnas sten på sten, som icke skall nedbrytas. 1 Kon. 9: 7 f. Mik. 3: 12.
Detta gick i fullbordan först wid Jerusalems jemmerliga förstöring af Romarne; och sedermera då i fjerde århundradet efter Kristus försöket gjordes att återuppbygga templet, då sjelfwa grundwalarne sammanstörtade. Plogen gick öfwer den mark, der det härliga templet stått. Nu för tiden står på det gamla tempelberget (Moria) ett turkiskt, således hedniskt, bönehus.
3 Och när han satt på oljeberget, gingo hans lärjungar afsides till honom och sade: Säg oss, när skall detta ske, och hwad skall wara tecknet för din tillkommelse och werldens ände?
Oljeberget, beläget på östra sidan om Jerusalem, war ganska högt. Härifrån kunde det midt framför liggande templet så mycket tydligare åskådas. Det war ock på samma plats som Jerusalems belägring sedermera tog sin början. Lärjungarne göra tre frågor. Hwad de härwid i sin ännu oklara föreställning sammanblandade, det utreder Jesus för dem, wisande att hwart och ett har sin tid. Wi kunna urskilja trenne afdelningar i Jesu tal uti detta och följande kapitel. De hafwa alla något gemensamt, men ock något särskildt, som hörer till de särskilda werldsdomarne. Den första afdelningen, kap. 24: 4—14, innehåller en allmän inledning eller öfwersigt af det hela, och af tecknen till Jesu tillkommelse. Den andra afdelningen består af twenne hufwudstycken: först v. 15—28, om Jerusalems förstöring, sedan v. 29—kap. 25: 1—30, om det som derefter följer med afseende på förberedelserna och tiden intill den yttersta domen. Om den yttersta domen och werldens ände handlar uteslutande den tredje afdelningen, kap. 25: 31—46, ehuru sådant, som utmärker denna sak, redan förefinnes i den andra afdelningen.
4 Och Jesus swarade och sade till dem: Sen till, att ingen wilseleder eder; Ef. 5: 6. Kol. 2: 8. 2 Tess. 2: 3.
Lärjungarne hade frågat om tiden. I stället för att swara derpå, wisar Herren dem på det som war wigtigare att weta: att och hwarföre och huru de måste akta sig för förförelsen.
5 ty många skola komma i mitt namn och säga: jag är Kristus, och de skola wilseleda många.
I mitt namn, likasom wore hwar och en af dem den jag är. I synnerhet efter Jerusalems förstöring uppstodo sådana falska Krister. En ibland de många war en Jude, som kallade sig Bar-Kokba, det betyder ”stjernans son”, och gaf sig ut för att wara den ”stjerna”, som omtalas i 4 Mos. 24: 17. Han förförde särdeles många Judar till ett uppror. När upproret misslyckades, blef han kallad ”lögnens son”. Hans, likasom de många andras, förförelse på olika tider låg deruti, att han förstod gifwa sken af sanning åt det han sade: jag är Kristus, jag är den utlofwade Messias, och återställaren af Judafolkets frihet.
_097.jpg&oldid=347412){kind=link}