| 114 | Jesu begrafning. | Mattei Evangelium. | Kap. 27, 28. |
och den andra Maria, sittande midt emot grafwen.
62 Och följande dagen, som war dagen efter tillredelsedagen, kommo öfwerstepresterna och fariseerna tillsamman till Pilatus
Tillredelsedagen war fredag; dagen efter war således lördag, som tillika war den stora sabbaten.
63 och sade: Herre, wi hafwa erinrat oss, att denne förförare sade, när han ännu lefde: Efter tre dagar skall jag uppstå.
Jesu fiender synas hafwa haft Jesu förutsägelse om uppståndelse i bättre minne än sjelfwa lärjungarne. — De säga: Denne förförare. Det är märkwärdigt, att wi ingenstädes finna, att de öfwerste bland Judarne nämnt Jesus med hans eget namn. Alltid uttrycket de sig föraktligt och harmfullt om honom.
64 Bjud fördenskull, att grafwen bewakas intill den tredje dagen, att icke tilläfwentyrs lärjungarne komma och stjäla honom bort och säga till folket: han är uppstånden från de döda; och så blifwer den sista willan wärre än den första. Matt. 28: 13.
Willan, förwillelsen, bedrägeriet. De tänkte då ej, att de sjelfwe genom sin wakthållning wid grafwen just skulle hjelpa till att befästa den saken såsom sann, hwilken de nu ansågo såsom en willa.
65 Då sade Pilatus till dem: Der hafwen I wakt; gån och bewaken bäst I kunnen.
66 Och de gingo bort och bewakade grafwen med wakten, sedan de hade förseglat stenen.
Så förunderligt styrde Gud, att nu dessa fiender måste på ett sådant sätt bidraga till att göra Jesu uppståndelse fullkomligt wiss för hwarje förnuftig menniska. Stenen wid grafwens ingång förseglades, och romerska soldater sattes till wäktare. Det hade warit omöjligt för någon att borttaga Jesu lekamen, om någon hade önskat det. Men ingen önskade det. Lärjungarne woro alla förskräckta, knappt någon af dem hade något hopp om hans uppståndelse, och ännu mindre föll det någon af dem in, att utan honom wilja försöka upprätta det jordiska Messias-rike, som de hade wäntat. Messias’ rike i dess rätta mening war för dem ännu en hemlighet. Men genom öfwerstepresternas och f ariseernas försiktighetsmått, genom öfwerhetens sigill och den romerska wakten blef det äfwen omöjligt för Jesu wänner att flytta honom från den graf, der han war lagd, om de ock hade önskat det. Ljuflig är sömnen i det sista hwilorummet för alla, som insomna i tron på honom, som öfwerwunnit döden och lefwer ewinnerligen. Gud ware tack, som gifwer oss segern genom wår Herre Jesus Kristus!
28 Kapitlet.
Jesus uppstår från de döda, gifwer lärjungarne det fulla uppdraget, instiftar läroembetet och döpelsen.Men wid sabbatens slut, i gryningen till första dagen i weckan, gingo Maria Magdalena och den andra Maria för att bese grafwen. Mark. 16: 2 f. Luk. 24: 1 f. Joh. 20: 1 f.
Wid sabbatens slut, grt.: sent om sabbaten, eller när (den kap. 27: 62 nämnda stora) sabbaten war framliden; i gryningen till första dagen i weckan, således bittida om söndagsmorgonen. Hos Markus heter det: då solen gick upp. Söndag betyder soldag, solens dag, så företrädeswis kallad hos hedningarna, fastän den naturliga solen upp- och nedgår hwarje dag. Men nu har söndagens namn fått sin sanna kristliga betydelse såsom den dag, på hwilken Kristus, rättfärdighetens sol, är uppgången. Så äro ock alla dagar Herrens, och likwäl kallas söndagen särskildt ”Herrens dag”, Upp. 1: 10, emedan Herren på denna dag uppstått ifrån de döda. Wi bruka nu kalla Jesu uppståndelsedag för påskdag; ty likasom gamla testamentets påskdag firades till minne af utgången ur Egypten och befrielsen från den lekamliga träldomen, så fira wi wår påskdag till minne af Jesu utgång ur grafwen och den andeliga befrielse, han åt oss wunnit. Genom Jesu uppståndelse är inseglet satt på hans lära och på hans försoningsdöd. Allt, hwad evangelisterna berätta om händelserna wid och efter Jesu uppståndelse, är derföre af så stor wigt, emedan de äro lika många wittnesbörd om Jesu uppståndelses sannfärdighet. Men den ene evangelisten berättar icke allt det som den andre. De hafwa alla anfört de wigtiga tilldragelserna från olika synpunkter. Hwarderas berättelse är lefwande och åskådlig. Men åskådligheten af det hela blir så mycket större, när wi jemföra alla fyra evangelisternas berättelser och sammanställa dem med hwarandra. Först berättas det att flera qwinnor gingo till grafwen, för att bese den och smörja Jesu lekamen, hwarmed de måste uppskjuta på den föregående sabbatsdagen.
2 Och se, det wardt en stor jordbäfning, ty en Herrens ängel steg ned från himmelen och gick och bortvältrade stenen från dörren och satte sig på honom.
3 Och hans utseende war såsom en ljungeld och hans klädnad hwit såsom snö.
4 Och wäktarne skälfde af fruktan för honom och wordo såsom. döde.
5 Men ängeln swarade och sade till qwinnorna: Rädens icke I; ty jag wet, att I söken Jesus, den korsfäste.
6 Han är icke här, ty han är
_118.jpg&oldid=347453){kind=link}