| 118 | Kristus döpes af Johannes. | Marci Evangelium. | Kap. 1. |
en beständig nådeström öfwer Kristi församling, se Ap. G. 1: 5. 2: 4. 11: 16.
9 Och det begaf sig i de dagarna, att Jesus kom från Nasaret i Galileen och wardt döpt af Johannes i Jordan. Matt. 3: 13 f. Luk. 3: 21 f.
10 Och strax då han steg upp ur wattnet, såg han himmelen dela sig och Anden såsom en dufwa nedfara öfwer honom. Joh. 1: 32.
11 Och en röst kom från himmelen: ”Du är min älskade son, i hwilken jag har ett godt behag.” Ps. 2: 7. Es. 42: 1. Mark. 9: 7. 2 Petr. 1: 17.
Jesus såg sjelf den Helige Ande öfwer sig nedkomma, men också Johannes såg honom, och detta blef för honom det tecken, hwarom han hade fått löfte af Herren, Joh. 1: 32, 33. Nu wisste han med fullkomlig wisshet, att Jesus war Messias.
12 Och strax dref Anden honom ut i öknen. Matt. 4: 1 f. Luk. 4: 1 f.
13 Och han war der i öknen i fyratio dagar och frestades af Satan, och han war med wilddjuren, och änglarne tjänade honom.
Här skedde en början af profetians fullbordan, Ps. 8: 7, 8. Jesus hade icke blott såsom Guds Son, utan såsom helig, syndfri menniska fullkomligt herrawälde öfwer djuren. Änglarne tjenade honom icke blott såsom Guds Son, utan såsom den andra Adam, den nye, helige stamfadern för ett nytt, heligt slägte, och såsom jordens och hela skapelsens herre och konung. Jesus war såsom menniska, hwad Adam skulle hafwa warit, om han aldrig fallit i synd. Till denna höga wärdighet och ursprungliga adel, hwartill menniskan först blef skapad, återställer Jesus dem, som blifwa Guds barn genom tron på hans namn. Om Jesus frestelser af Satan berättar Matteus utförligt. Märk, att den Helige Ande, som nedkom öfwer Herren Jesus i dopet, sedan dref honom i öknen till att frestas. I någon ringa mån få Jesu efterföljare erfara någonting dylikt. Efter stor andelig glädje och stora nådesbewisningarn komma de uti stora pröfningar. Efter den Helige Andes utgjutande öfwer lärjungarna på pingstdagen blefwo de strax utsatta för försmädelser och sedan swåra förföljelser.
14 Men sedan Johannes hade blifwit satt i fängelse, kom Jesus till Galileen och predikade evengelium om Guds rike, Matt. 4: 12 f. Luk. 4: 14. Joh. 4: 43. Ap. G. 10: 37.
15 sägande: Tiden är fullbordad, och Guds rike är nära. Gören bättring och tron evangelium. Matth. 3: 2.
Jesus predikade sjelf evangelium om sitt rike, och hans rike är himmelriket och Guds rike. Den i Guds rådslut bestämda tiden (Dan. 9: 24–26) war nu fullkomnad, detta rike skulle nu upprättas; ty rikets konung, Messias, war kommen, han, som sjelf är detta rikes lifsgrund och kärna, begynnare och fullkomnare. Till ingång i detta rike fordras bättring och tro. Då du läser Jesu ord, så predikar han för dig evangelium om riket. Will du ingå i himmelriket, så bättra dig och tro evangelium.
16 Och när han wandrade omkring utmed det Galileiska hafwet, såg han Simon och Andreas, hans broder, kasta ut nät i hafwet, ty de woro fiskare. Matt. 4: 18 f. Luk. 5: 2 f.
17 Och Jesus sade till dem: Följen mig, och jag skall göra eder till menniskofiskare.
18 Och strax öfwergåfwo de sina nät och följde honom.
19 Och när han hade gått litet längre fram derifrån, såg han Jacob, Sebedei son, och Johannes, hans broder, hwilka ock i båten lagade sina nät.
20 Och strax kallade han dem till sig, och de lemnade sin fader Sebedeus med legodrängarne qwar i båten och följde honom.
21 Och de gingo in i Kapernaum, och strax, på sabbaten, gick han in i synagogan och lärde. Matt. 4: 13, 23. Luk. 4: 34 f.
Det ordet strax eller snart förekommer ofta i den heliga skrift, då frågan är om Guds rikes framgång. Hos Herren är oupphörlig werksamhet och aldrig uppskof eller dröjsmål. Då han synes dröja, så werkar han alltid i det fördolda, och i hans rådslut äro alltid dag och stund bestämda. Strax, på sabbaten betyder på den första af weckodagarna, som han der wistades.
22 Och de häpnade öfwer hans lära; ty han lärde dem såsom en som har magt och icke såsom de skriftlärde. Matt. 7: 28 f.
Se Matt. 7: 28. ”All hans predikan war såsom ens, den der med allwar menade; och hwad han sade, det hade en wäldighet, och war lefwande, såsom det hade haft händer och fötter.” L.
23 Och i deras synagoga war en man, besatt af en oren ande, och han ropade Luk. 4: 33 f.
24 och sade: Ack, hwad hafwa wi att göra med dig, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förderfwa oss? Jag wet hwem du är, Guds helige. Matt. 8: 29.
De orena andrane äro oräkneliga. Den orene anden wisste, hwem Jesus war, och önskade wara fjerran ifrån honom, under det han bekänner honom wara Guds helige. De orene kunna icke
_122.jpg&oldid=347459){kind=link}