| Jesus utdrifwer onda andar. | Marci Evangelium. | Kap. 1. | 119 |
fördraga heligheten, de som älska mörkret, kunna icke fördraga ljuset. Guds helige betyder Messias, Guds Son, ty ingen blott menniska är efter syndafallet i sig sjelf helig. De orene andarne, både djefwulsandar och förhärdade menniskor, wänta af Guds helige ingenting annat än förderf.
25 Och Jesus näpste honom, sägande: Tig och gå ut ifrån honom.
Jesus befalde honom att tiga, nemligen att han icke skulle tala såsom v. 24, ty Jesus wille icke hafwa någon bekännelse af en oren ande. Efter denna hotelse kunde han blott ropa, v. 26, och detta rop war ett jemmerrop.
26 Och den orene anden slet honom och ropade med hög röst och gick ut från honom.
27 Och alla förwånades, så att de tillsporde hwarandra och sade: Hwad är detta? Hwilken ny lära är detta? Ty med magt bjuder han äfwen de orene andarne, och de lyda honom.
De hade den föreställningen, att det blott kom an på läran. Om läran och renlärigheten efter sina begrepp woro de skriftlärde och fariseerna ytterst noggranna; men derwid glömde de Herren sjelf och korsfäste Jesus. Så göra också många namnkristne; lärans bokstaf wilja de hafwa, men om Kristi Ande wisar sig werksam, för att hos menniskorna åstadkomma ett andeligt lif och en helig wandel, så försöka de att andeligen korsfästa och döda honom.
28 Och strax gick hans rykte ut i hela den kringliggande trakten af Galileen.
29 Och de gingo stras ut från synagogan och kommo till Simons och Andreas’ hus med Jacob och Johannes. Matt. 8: 14 f. Luk. 4: 38 f.
De, nemligen Kristus och de lärjungar, som woro med honom.
30 Och Simons swärmoder låg i feber, och strax talade de med honom om henne.
31 Och han gick fram och tog henne wid handen och reste henne upp; och strax öfwergaf febern henne, och hon tjenade dem.
Hon blef frisk och tjenade dem wid måltiden. Hwarest Herren Jesus inträder i ett hus, der har man den läkaren, som kan helbregdagöra till kropp och själ, se Matt. 8: 14–16.
32 Men när det hade blifwit afton oxh solen gått ned, förde de till honom al,la som woro sjuka och besatta. Matt. 8: 16 f. Luk. 4: 40 f.
33 Och hela staden war församlad utanför dörren.
34. Och han botade många, som ledo af mångahanda sjukdomar, och utdref många onda andar och tillstadde icke andarne att tala, ty de kände honom. Ap. G. 16: 17 f.
De kände honom såsom Messias, Guds Son, v. 24. Ett sådant wittnesbörd wille Jesus icke hafwa; dels war hans tid ännu icke kommen, att han wille såsom Guds Son gifwa sig tillkänna för werlden, dels kunde denna bekännelse hafwa gifwa ett sken af sannolikhet åt fariseernas hädelse. Matt. 12: 24.
35 Och om morgonen, medan det ännu war mycket mörkt, stod han upp och gick bort till en öde trakt, och der bad han. Luk. 4: 42 f.
Några gånger omtalas i den heliga skrift wår frälsares enskilda bön; hans hela lif war en beständig bön, en oupphöljug gemenskap med Fadren. Härmed har han lärt oss bedja och blifwit sina trognas mästare i bönskolan. Omöjligen kan du wara en Jesu lärjunge, om du lefwer utan bön.
36 Och Simon och de som woro med honom skyndade efter honom.
37 Och när de funno honom, sade de till honom: Alla söka dig.
38 Och han sade till dem: Låtom oss gå till de närmaste småstäderna, att jag ock der må predika; ty dertill har jag gått ut.
Gått ut, sänd af Fadren. Sjelf förkunnade han salighetens evangelium i städer och byar i Judalandet, och han will, att det skall förkunnas i hela werlden, öfwer allt, der menniskor bo. Matt. 28: 19.
39 Och han predikade i deras synagogor öfwer hela Galileen och utdref de onde andarne.
40 Och till honom kom en spetelsk man och bad honom, föll på knä för honom och sade till honom: Om du will, kan du göra mig ren. Matt. 8: 2 f. Luk. 5: 12 f.
Se Matt. 8: 1–4.
41 Då warkunnade sig Jesus och räckte ut handen, rörde wid honom och sade till honom: Jag will; blif ren.
42 Och när han hade sagt detta, gick spetelskan strax bort ifrån honom, och han wardt ren.
Så gerna som den spetelske wille blifwa helbregda, så gerna wille Jesus göra honom ren. Wil du blifwa ren ifrån syndens spetelska, så will han göra dig ren. Bed honom och tro honom på orden, då han säger: Jag will; blif ren.
43 Och han talade till honom strängeligen och wisade honom strax ifrån sig
44 och sade till honom: Se till, att du icke säger något för någon, utan gå
_123.jpg&oldid=347461){kind=link}