| 128 | Jesus utsänder apostlarne. | Marci Evangelium. | Kap. 6. |
annan kraft, än att han lade händerna på några få sjuka och botade dem.
Menniskornas otro kan icke förhindra allmagtens under, men den skjuter ifrån sig nådens undergörande gåfwa, ty Herren will icke twinga någon att emottaga den.
6 Och han förundrade sig öfwer deras otro. Och han gick omkring i de kringliggande byarna och lärde. Matt. 9: 35 f.
Det är i sanning högst förwånande, att menniskorna icke wilja emottaga en gåfwa, som öfwerwäger alla werldens skatter, fastän de få den för intet: syndernas förlåtelse, ewinnerligt lif, oförgängliga rikedomar, en owansklig krona! — i sanning: otron innebär en alldeles förunderlig blindhet. De kringliggande byarne, d. ä. omkring Nasaret.
7 Och han kallade till sig de tolf och begynte utsända dem, twå och twå, och gaf dem magt öfwer de orene andarne. Matt. 10: 1. Mark. 3: 13 f. Luk. 9: 1 f.
8 Och han bjöd dem, att de icke skulle taga något med sig på wägen, utan en staf allena, icke rensel, icke bröd, icke penningar i bältet; Matt. 10: 9 f. Luk. 9: 3 f.
9 dock skulle de hafwa skor[1] på fötterna, men icke bära twå lifklädningar. Ap. G. 12: 8.
10 Och han sade till dem: Hwar helst I gån in i ett hus, stannen der, till dess I gån ut derifrån. Matt. 10: 11.
Se Matt. 10: 11.
11 Och hwar helst de icke mottaga eder eller höra eder, gån ut derifrån och skudden af stoftet, som är under edra fötter, till ett wittnesbörd öfwer dem. Sannerligen säger jag eder: Det skall wara drägligare för Sodom eller Gomorra på domedag än för den staden. Ap. G. 13: 51.
Se Matt. 10: 12–15.
12 Och de gingo ut och predikade, att man skulle bättra sig.
13 Och de utdrefwo många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem. Jak. 5: 14.
Lärjungarne predikade om himmelriket, såsom deras mästare hade lärt dem, och att bättring och tro war nödwändig för att ingå i detta rike. Bättring betyder förändring i sinne och wilja. De, som wilja ingå i himmelriket, åtwarnas att wända själ och hjerta till Messias. Såsom ett tecken till helsans gåfwa, som de meddelade, och såsom ett stöd för de sjukas tro begagnade lärjungarne olja, som war ett wanligt läkemedel på den tiden. Detta blef ett bruk bland de första kristna, se Jak. 5: 14. Den romerska kyrkans bruk att gifwa den så kallade sista smörjelsen åt dem, som ligga i dödskampen, och att anse detta som ett sakrament, finner i detta bruk ingen grund, ty smörjelsen bland de första kristna skedde, på det de sjuka måtte blifwa friska, men meddelades ej åt dem, som man trodde skulle dö. Den undergörande kraften låg ej i oljan, utan i tron.
14 Och när konung Herodes fick höra detta, ty hans namn hade blifwit kändt, sade han: Den Johannes, som döpte, är uppstånden från de döda, och derföre werka dessa krafter i honom. Matt. 14: 1 f. Luk. 9: 7 f.
Se Matt. 14: 1. Herodes fruktade sig nu ty han hade ett ondt samwete.
15 Och somliga sade: Det är Elias. Men andra sade: Det ar en profet, såsom en af profeterna.
Se Matt. 16: 14.
16 Då Herodes hörde detta, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han har uppstått från de döda.
Här ar ett tydligt wittnesbörd om Judarnes tro på uppståndelsen, fastän den hos de flesta war blott en död tanke.
17 Ty Herodes hade sändt och låtit gripa Johannes och satt honom i fängelse för Herodias’, sin broder Filippi hustrus, skull; ty han hade tagit henne till hustru. Matt. 14: 3 f. Luk. 3: 19. 9: 9.
18 Ty Johannes hade sagt till Herodes: Dig är icke lofligt att hafwa din broders hustru. 3 Mos. 18: 16.
19 Men Herodias hade ondt i sinnet mot honom och wille döda honom, men kunde icke;
20 ty Herodes fruktade Johannes, wetande, att han war en rättfärdig och helig man; och han beskyddade honom, och då han hade hört honom, rättade han sig i mycket efter honom och hörde honom gerna. Matt. 21: 26.
Herodes aktade icke Johannes såsom en profet, utan blott såsom en helig man. Äfwen ogudaktiga menniskor måste i sitt innersta hafwa aktning för upprigtigt fromma.
21 Då nu en läglig dag kom, när Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud åt sina stormän och åt krigshöfdingarne och de förnämste i Galileen.
22 gick Herodias’ egen dotter in och dansade, och hon behagade Herodes och hans bordsgäster, och konungen sade till flickan: Begär af mig hwad helst du will, så skall jag gifwa dig det.
- ↑ egentligen sandaler, som woro en lättare fotbeklädnad. Jfr Matt. 10: 10.
_132.jpg&oldid=347477){kind=link}