| Äktenskapsskilnad. | Marci Evangelium. | Kap. 9, 10. | 137 |
44 der deras mask icke dör och elden icke utsläckes. Es. 66: 24. Luk. 16: 24.
Masken syftar på deras inre qwal, som består uti en ewig död, och elden är mera den yttre pina, som omgifwer dem.
45 Och om ditt fot är dig till förförelse, så hugg honom af. Det är dig bättre att ingå i lifwet halt, än att hafwa båda fötterna och kastas till helwetet,
46 der deras mask icke dör och elden icke utsläckes.
47 Och om ditt öga är dig till förförelse, så rif det ut. Det är dig bättre att ingå i Guds rike enögd, än att hafwa twå ögon och kastas till eldens helwete,
48 der deras mask icke dör och elden icke utsläckes.
Att wår frälsare upprepar straffets beskaffenhet tre gånger, gifwer åt denna warning ett öfwermåttan förskräckligt eftertryck.
49 Ty hwar och en skall med eld saltas, och allt offer skall med salt saltas. 3 Mos. 2: 13.
Offren i det gamla testamentet måste saltas. Om saltets betydelse se 3 Mos. 2: 13. För att kunna ingå i himmelen, måste menniskan här i tiden wara ett offer at Herren och dertill beredas af Guds Ande genom Guds ord, se Rom. 12: 1, och i nådens eld här i tiden undergå den beständiga rening, förwandling och förklaring, som fordras af Herrens heliga wälbehag. Men den, som icke sålunda låter bereda sig med detta salt och med denna eld, blifwer en gång saltad med den ewiga wredeselden. Betänk, hwilkendera elden du wäljer. Du kan motstå nådens eld och undandraga dig den; men gör du detta, så kan du icke undandraga dig den outsläckliga elden, som skall förtära motståndarne. Ebr. 10: 27. ”I gamla testamentet wardt allt offer saltadt, och af allt offer wardt något med eld förbrändt; det lämpar Kristus härtill, och uttyder det andeligen: nemligen, att genom den evangeliska läran, såsom genom eld och salt, warder den gamla menniskan korsfäst, förtärd och wäl saltad, ty wår lekamen är detta offer, Rom. 12: 1; men der saltet warder saltlöst och evangelium med menniskolära förderfwadt, der är icke mer den gamla menniskans saltande, der wäxa då maskar; men salt biter, derföre behöfwes att hafwa tålamod och frid i saltet”. L.
50 Godt är saltet, men om saltet mister sin sälta, hwarmed skolen I återställa det? Hafwen salt i eder och hållen frid inbördes. Matt. 5: 13. Luk. 14: 34.
Se Matt. 5: 13. I ordets tjenare skall finnas sanningens renande, skärande och bewarande kraft och andens ljus och eld, och detta måste wara förenadt med sådan kärlek och mildhet, att nitet om sanningen aldrig får urarta till kärlekslöshet, twedrägt och partifinne.
10 Kapitlet.
Jesus lärer om äktenskapet, wälsignar barnen, underwisar en rik yngling om lifwets wäg, förkunnar sitt lidande, tillrättawisar Sebedei söner och gifwer en blind hans syn.Och han stod upp derifrån och gick till Judeens gränsar genom landet på andra sidan Jordan, och mycket folk kom åter tillsamman till honom, och åter lärde han dem, såsom hans sed war. Matt. 19: 1 f.
Här börjar berättelsen om Jesu sista resa till tempelwigningsfesten, Joh. 10: 22, efter hwilken han icke återwände till Galileen, förr än efter sin uppståndelse.
2 Och fariseerna gingo fram och frågade honom, frestande, om det är lofligt för en man att skilja sin hustru från sig.
3 Men han swarade och sade till dem: Hwad har Moses bjudit eder?
4 Och de sade: Moses tillstadde att skrifwa skiljebref och att skilja henne från sig. 5 Mos. 24: 1. Matt. 5: 31 f.
5 Då swarade Jesus och sade till dem: För edert hjertas hårdhets skull skref han eder detta bud.
Äktenskapsskilnaden war efter Moses’ lag blott tillåten för deras hjertas hårdhets skull, men det war ett lagbud, att i sådant fall ett skiljebref skulle gifwas, se Matt. 19: 8.
6 Men från skapelsens början har Gud gjort dem man och qwinna. 1 Mos. 1: 27. 5: 2.
7 ”Fördenskull skall en man öfwergifwa sin fader och moder och hålla sig till sin hustru, 1 Mos. 2: 24.
8 och de tu skola warda ett kött”. Så äro de icke mer tu, utan ett kött.
9 Hwad således Gud har sammanfogat må menniskan icke åtskilja.
Se Matt. 19: 3–8.
10 Och i huset frågade hans lärjungar honom åter om detsamma.
11 Och han sade till dem: Hwilken som skiljer sin hustru från sig och gifter sig med en annan, han gör hor mot henne; Luk. 16: 18. 2 Kor. 7: 10 f.
Se Matt. 19: 9. 5: 32.
12 och om en qwinna skiljer sin man från sig och gifter sig med en annan, gör han hor.
Så hade Herodias öfwergifwit sin man, kap. 6: 18.
13 Och de buro fram barn till honom, att han skulle taga på dem, men
_141.jpg&oldid=347495){kind=link}