| 138 | Rikas fara. | Marci Evangelium. | Kap. 10. |
lärjungarne näpste dem som framburo dem. Matt. 19: 13 f. Luk. 18: 15 f.
14 Och när Jesus såg det, wardt han misslynt och sade till dem: Låten barnen komma till mig och förmenen dem icke; ty sådana hörer Guds rike till. Matt. 18: 3. 2 Kor. 14: 20.
15 Sannerligen säger jag eder: Hwilken som icke mottager Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig der in.
16 Och han tog dem upp i famnen och lade händerna på dem och wälsignade dem. Mark. 9: 36.
Härmed har wår frälsare wisat, att det är hans heliga wilja, att man skall bära de små barnen till honom i det heliga dopet, att man skall bära dem till honom i daglig bön och förbön, och föra deras hjertan till honom genom tidig, ren, enkel och barnslig underwisning i evangelium. Han emottager dem, han wälsignar dem, och i denna wälsignelse ligga himmelska krafter och Andens gåfwor.
17 Och då han kom ut på wägen, lopp en fram och föll på knä för honom och frågade honom: Gode Mästare, hwad skall jag göra, att jag må ärfwa ewigt lif? Matt. 19: 16 f. Luk. 18: 18 f.
18 Och Jesus sade till honom: Hwarföre kallar du mig god? Ingen är god utan Gud allena.
Se Matt. 19: 16, 17.
19 ”Budorden wet du: Du skall icke göra hor, du skall icke dräpa, du skall icke stjäla, du skall icke bära falskt wittnesbörd, du skall icke afhända någon sitt; hedra din fader och din moder”. 2 Mos. 20: 12 f. 5 Mos. 5: 16 f.
20 Då swarade han och sade till honom: Mästare, allt detta har jag hållit från min ungdom.
21 Och Jesus såg på honom och fattade kärlek till honom och sade till honom: Ett fattas dig. Gå bort och sälj allt det du har och gif åt de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen, och kom och tag korset på dig och följ mig. Matt. 6: 19. Luk. 12: 33.
Jesus såg på honom med kärlek, och med sådan kärlek ser han på alla, som fråga efter wägen till Guds rike. Med denna kärlek wille han ersätta honom för det, han af honom fordrade. Det ena stora hufwudsakliga fattades honom, nemligen kärlek till Gud och upprigtig wilja att försaka werlden och Mamon.
22 Men han blef dyster wid det talet och gick bedröfwad bort, ty han hade många egodelar.
23 Och Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: Huru swårt är det icke för dem som hafwa egodelar att komma in i Guds rike!
24 Men lärjungarne förwånades öfwer hans ord. Då swarade åter Jesus och sade till dem: Barn, huru swårt är det icke för dem som förtrösta på egodelar att komma in i Guds rike! Ps. 62: 11. Ords. 11: 28. 1 Tim. 6: 17.
Här förklarar wår frälsare utförligt orsaken, hwarföre det är swårt för de rika att ingå i Guds rike. De sätta sin tröst på sina rikedomar, de betungas deraf och dragas till det jordiska. Men stor fattigdom kan så nedtrycka sinnet och så förslappa menniskan, att fattigdomen också blifwer ett stort hinder för en sann omwändelse.
25 Det är lättare, att en kamel går genom ett nålsöga, än att en rik kommer in i Guds rike.
26 Och de häpnade öfwermåttan och sade till hwarandra: Hwem kan då warda frälst?
27 Jesus såg på dem och sade: För menniskor är det omöjligt, men icke för Gud, ty för Gud är allt möjligt. Jer. 32: 17. Sak. 8: 6. Luk. 1: 37.
28 Då började Petrus säga till honom: Se, wi hafwa öfwergifwit allt och följt dig. Matt. 19: 27 f. Luk. 18: 28 f.
29 Jesus swarade och sade: Sannerligen säger jag eder: Ingen är, som har öfwergifwit hus eller bröder eller systrar eller fader eller moder eller hustru eller barn eller åkrar för min och evangelii skull,
30 som icke skall få hundrafaldt igen nu i denna tiden, hus och bröder och systrar och moder och barn och åkrar, under förföljelser, och i den tillkommande werlden ewigt lif.
Jesus lofwar äfwen timlig wälsignelse åt dem, som för hans skull försaka timliga ting, men han tillägger det wigtiga ordet: under förföljelser, på det de icke må wänta någon ostörd sällhet i detta lifwet.
31 Men många de första skola blifwa de sista, och de sista de första.
32 Och de woro på wägen, gående upp till Jerusalem; och Jesus gick före dem, och de förwånades och följde efter bäfwande. Och han tog åter till sig de tolf och begynte säga dem, hwad som skulle öfwergå honom: Matt. 20: 17 f. Mark. 8: 31. Luk. 18: 31 f. Joh. 18: 28.
En förskräckelse öfwerföll lärjungarne nu, emedan de kommo ihåg, hwad Jesus hade sagt dem om sin förestående död i Jerusalem, se kap. 9: 31.
_142.jpg&oldid=347497){kind=link}