| Offerkistan. | Marci Evangelium. | Kap. 12, 13. | 143 |
Helige Ande: ”Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall”. Ps. 110: 1. Ap. G. 2: 34. 2 Kor. 15: 25. Ebr. 1: 13. 10: 12 f.
37 Så kallar nu David sjelf honom herre; huru kan han då wara hans son? Och det myckna folket hörde honom gerna.
Se Matt. 22: 42–46.
38 Och han lärde dem och sade till dem: Tagen eder till wara för de skriftlärde, som wilja gå omkring i fotsida kläder och blifwa helsade på torgen Matt. 23: 6 f. Luk. 20: 46.
39 och sitta främst i synagogorna och hafwa högsätena wid gästabuden.
40 och som uppäta enkornas hus och såsom en förewändning hålla långa böner. Dessa skola få hårdare dom.
Skenhelighet, högmod och obarmhertighet woro förenade synder hos de skriftlärde och fariseerna, se Matt. 23: 1–33.
41 Och Jesus satte sig midt emot offerkistan och såg på, huru folket lade penningar i offerkistan. Och många rika lade mycket in. Luk. 21: 1 f.
42 Och en fattig enka kom och lade in twå skärfwar, eller ett öre.
43 Då kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga enka lade in mer än alla de andra, som lade in i offerkistan. 2 Kor. 8: 12.
44 Ty de inlade alla af sitt öfwerflöd, men denna inlade af sin fattigdom allt hwad hon egde, hela sitt lifsuppehälle.
Herren ser till gifwarens hjerta och sinnelag. Hos denna qwinna war tro och kärlek, derföre gaf hon icke blott alla sina penningar, som för henne war mycket, ty det war hennes allt, utan hon wille gifwa sig sjelf, sitt hjerta åt Herren.
13 Kapitlet.
Om Jerusalems förstöring och Jesu tillkommelse.Och då han gick ut från templet, sade en af hans lärjungar till honom: Mästare, se, hurudana stenar och hurudana byggnader! Matt. 24: 1 f. Luk. 21: 5 f.
2 Och Jesus swarade och sade till honom: Ser du dessa stora byggnader? Sten skall icke lemnas på sten, som icke warder nedbruten. 1 Kon. 9: 7 f. Mik. 3: 12.
3 Och när han satt på oljeberget, midt emot templet, frågade Petrus och Jakob och Johannes och Andreas honom afsides:
4 Säg oss, när skall detta ske, och hwad skall wara tecknet, när allt detta skall fullbordas?
5 Och Jesus swarade dem och begynte säga: Sen till, att ingen wilseleder eder. Ef. 5: 6. Kol. 2: 8. 2 Tess. 2: 3.
6 Ty många skola komma i mitt namn och säga: jag är det, och de skola wilseleda många.
7 Men när I fån höra krig och rykten om krig, blifwen icke förfärade. Ty så måste ske, men ännu är icke änden.
8 Ty folk skall resa sig mot folk och rike mot rike; och det skall wara jordbäfningar på den ena orten efter den andra, och det skall wara hungersnöd och oroligheter. Detta är begynnelsen till födslosmärtor.
9 Men tagen I eder till wara. Ty de skola antwarda eder till domstolar, och I skolen hudflängas i synagogor och warda framdragne inför furstar och konungar för min skull, till ett wittnesbörd för dem. Matt. 10: 17 f. Joh. 15: 19 f. 16: 2 f. Upp. 2: 10.
Alla dessa warningar gälde för de lärjungar, som då lefde, så widt som dessa profetior i deras tid blefwo uppfylda, och de gälla för sanna trogna i alla tider, under det Kristi kyrka wäntar på sin Herres tillkommelse, men i synnerhet är denna profetiska lärdom ämnad att tjena till warning, ljus och tröst för Herrens trogna i den ytterste tidens stora bedröfwelser.
10 Och evangelium måste först warda predikadt ibland alla folk.
11 Men när de bortföra och antwarda eder, så waren icke förut bekymrade för hwad I skolen tala, ej heller öfwertänken det, utan hwad helst som blifwer eder gifwet i den stunden, talen det; ty det är icke I, som talen, utan den Helige Ande. Matt. 10: 19 f. Luk. 12: 11 f.
12 Och den ene brodern skall antwarda den andre till döden och fadern sitt barn, och barn skola sätta sig upp mot föräldrar och tillskynda dem döden.
13 Och I skolen wara hatade af alla för mitt namns skull; men den som håller ut intill änden, han skall warda frälst. Upp. 2: 7.
14 Men när I fån se förödelsens styggelse, om hwilken är taladt af profeten
_147.jpg&oldid=347506){kind=link}