| 144 | Kristus profeterar om domen. | Marci Evangelium. | Kap. 13. |
Daniel, stå der hon icke bör — den som läser det, han gifwe akt derpå — då flykte de som äro i Judeen till bergen, Dan. 9: 27. 12: 11.
15 och den som är på taket stige icke ned i huset och gånge icke in för att hemta något ur sitt hus, Luk. 17: 31.
16 och den som är ute på marken wände icke tillbaka för att hemta sin mantel.
17 Men we dem som äro hafwande och dem som gifwa di i de dagarna!
18 Men bedjen, att eder flykt icke sker om wintern;
19 ty dessa dagar skola blifwa dagar af wedermöda, sådan som icke har warit från början af den skapelse Gud har skapat intill nu, och icke någonsin skall warda.
20 Och om Herren icke hade förkortat de dagarna, så skulle intet kött hafwa blifwit frälst, men för de utwaldas skull, hwilka han har utwalt, har han förkortat de dagarna.
21 Och om någon då säger till eder: se, här är Kristus, eller se der, så tron det icke. Luk. 17: 23. 21: 8. 2 Tess. 2: 11.
22 Ty falske Krister och falske profeter skola uppstå och göra tecken och under för att, om möjligt, wilseleda äfwen de utwalda.
Om dessa falska tecken och under, se 5 Mos. 13: 1–3. 2 Tess. 2: 9, 11. Upp. 13: 12, 14.
23 Men tagen I eder till wara. Se, jag har förutsagt eder allt.
24 Men i de bagarna, efter den wedermödan, skall solen förmörkas och månen icke gifwa sitt sken, Es. 13: 10. Hes. 32: 7. Joel 2: 10, 31. 3: 15 f. Matt. 24: 29 f. Luk. 21: 25 f. Upp. 6: 12. Ap. G. 2: 20.
25 och stjernorna skola falla ifrån himmelen, och himlarnas krafter skola bäfwa.
26 Och då skola de se Menniskosonen komma i skyar med stor magt och härlighet. Dan. 7: 10, 13. Mark. 14: 62. Ap. G. 1: 11. 1 Tess. 4: 16. Upp. 1: 7.
27 Och då skall han utsända sina änglar och församla sina utwalda från de fyra wäderstrecken, från jordens ände till himmelens ände.
D. ä. från himlens och jordens yttersta gränser.
28 Men af fikonträdet lären en liknelse. När dess qwist redan har blifwit mjuk och löfwen hafwa spruckit ut, då weten I, att sommaren är nära. Matt. 24: 32 f. Luk. 21: 29 f.
29 Likaså äfwen I, när I sen detta ske, så weten, att det är nära för dörren.
30 Sannerligen säger jag eder: Detta slägte skall icke förgås, förr än allt detta har skett.
31 Himmelen och jorden skola förgås, men mina ord skola icke förgås. Ps. 102: 27. Es. 40: 8. Ebr. 1: 11.
32 Men om den dagen och den stunden wet ingen, icke ens änglarne i himmelen, ej heller Sonen, utan Fadren allena. Ap. G. 1: 7.
Jesus war i sitt förnedringstillstånd icke allwetande, i anseende till den menskliga naturen, utan blott i anseende till den gudomliga; han förnedrade sig sjelf, Fil. 2, han åsidosatte bruket af sina gudomliga egenskaper, och hans menskliga natur blef icke fulländad och helt och hållet intagen i den gudomliga naturen, förr än genom hans död, uppståndelse och himmelsfärd. Denna wår frälsares sjelfförnedring och sjelfförsakelse under hela hans jordiska lif utgör också en del af hans dyra förtjenst och tillfyllestgörelse.
33 Sen till, waken och bedjen; ty I weten icke, när tiden är. Matt. 24: 42 f. Luk. 12: 40. 21: 36. 1 Tess. 5: 6.
Allt detta jemför med Matt. 24.
34 Likasom en man, som farit utrikes, då han lemnade sitt hus och gaf sina tjenare magten och åt hwar och en hans syssla, äfwen bjöd portwaktaren att waka.
Här äro orden så stälda, att hwar och en, som läser detta, skall tänka efter, och på sig sjelf göra tillämpningen; hwar och en skall besinna, att han är kallad att wara en Herrens tjenare, att beständigt wara redo och wänta hans tillkommelse.
35 Waken fördenskull; ty I weten icke, när husets herre kommer, antingen på aftonen eller wid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen:
36 att, då han kommer plötsligen, han icke må finna eder sofwande.
37 Men hwad jag säger till eder, det säger jag till alla: waken!
Med detta warningsordet waken, som beständigt bör genljuda i wårt hjertas innersta, har Herren tillika wisat, att han will gifwa nåd att waka och bedja. Att åter insomna, sedan man blifwit wäckt ur syndasömnen, är således alltid en uppsåtlig synd.
14 Kapitlet.
Jesus begjutes med smörjelse, förrådes, håller påsk, instiftar nattwarden, ängslas, beder, gripes, förhöres inför rådet, förnekas af Petrus.Och twå dagar derefter war påsk och sötebrödshögtiden, och
_148.jpg&oldid=347508){kind=link}