Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 150.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
146 Jesus i Getsemane. Marci Evangelium. Kap. 14.

skall icke mer dricka af winträdets frukt intill den dagen, då jag dricker det nytt i Guds rike.

Se Matt. 26: 29.

26 Och när de hade sjungit lofsången, gingo de ut till oljeberget. Matt. 26: 30 f.

27 Och Jesus sade till dem: I denna natt skolen I alla taga anstöt af mig, ty det är skrifwet: ”Jag skall slå herden, och fåren skola warda förskingrade”. Sak. 13: 7. Joh. 16: 32.

28 Men sedan jag har uppstått, skall jag gå före eder till Galileen. Mark. 16: 7.

Se Matt. 26: 30–32.

29 Och Petrus sade till honom: Om än alla taga anstöt, skall jag det icke.

30 Och Jesus sade till honom: Sannerligen säger jag dig: I dag, i denna natt, förr än hanen har twå gånger galit, skall du tre gånger förneka mig. Luk. 22: 34. Joh. 13: 38 f.

Om hanens galande berättar Markus utförligare än de andra evangelisterne. Markus war Petri lärjunge och följeslagare, och för Petrus woro äfwen de minsta omständigheter, som rörde detta fall, ganska wigtiga. Hanens galande twå gånger och en trefaldig förnekelse. Den första förnekelsen skedde således ungefär wid midnattstiden. I österlanden plägar hanen gala första gången omkring en timme efter midnatt, och det ändra galandet sker wanligtwis nära dagningen, och under hela denna tid war wår frälsare utsatt för de ilskefulla presternas och det uppretade folkets råa misshandlingar: de bespottade honom och slogo honom; och de inre och yttre lidanden, som han genomgick under denna förskräckliga natt, kunna wi lika så litet fatta i deras oändliga djup, som wi kunna fatta hans lidande på korset.

31 Då sade han ännu kraftigare: Om jag än måste dö med dig, skall jag dock icke förneka dig. Sammalunda sade de ock alla. Luk. 22: 33.

32 Och de kommo till en landtgård, hwilkens namn är Getsemane, och han sade till sina lärjungar: Sitten här, medan jag beder. Matt. 26: 36 f. Luk. 22: 39 f. Joh. 18: 1.

33 Och han tog Petrus och Jakob och Johannas med sig och begynte förfäras och ängslas.

Så djupt war hans själslidande. Matt. 26: 37.

34 Och han sade till dem: Min själ är djupt bedröfwad intill döden. Blifwen här och waken. Joh. 12: 27.

35 Och han gick litet längre fram, föll ned på jorden och bad, att, om möjligt wore, denna stund måtte gå från honom.

Denna stund, Matt. 26: 39, denna kalk. Det oändliga lidande, som hörde till denna stund, war en bottenlös bedröfwelsekalk.

36 Och han sade: Abba, Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk bort ifrån mig. Dock icke hwad jag will, utan hwad du! Joh. 6: 38. Ebr. 5: 7.

Abba betyder fader. Markus meddelar stundom just de orden, som wår frälsare uttalade på sitt wanliga tungomål, och han bifogar förklaring öfwer sådana ord, se kap. 5: 41 och kap. 7: 34. Häraf kunna wi se, huru wigtiga äfwen de särskilda orden, som wår frälsare talade, woro för hans lärjungar.

37 Och han kom och fann dem sofwande och sade till Petrus: Simon, sofwer du? Förmådde du icke waka en enda timme?

38 Waken och bedjen, att I icke mån komma i frestelse. Anden är willig, men köttet är swagt. 1 Petr. 5: 7 f. Gal. 5: 17.

39 Och han gick åter bort och bad, sägande samma ord.

40 Och då han kom igen, fann han dem åter sofwande, ty deras ögon woro tunga, och de wisste icke, hwad de skulle swara honom.

41 Och han kom tredje gången och sade till dem: Sofwen nu och hwilen eder. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Menniskosonen antwardas i syndarnes händer.

Det är nog, d. ä.: nu hafwen I slumrat länge nog. Syndarnes, d. ä. de ogudaktiga hedningarnes händer, se Matt. 20: 19.

42 Stån upp, låtom oss gå; se, den som förråder mig är nära.

43 Och strax, medan han ännu talade, kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor folkskara, med swärd och stafwar, från öfwerstepresterna och de skriftlärde och de äldste. Matt. 26: 47 f. Luk. 22: 47 f. Joh. 18: 3 f.

44 Men den som förrådde honom hade gifwit dem ett öfwerenskommet tecken, sägande: Den som jag kysser, han är det; gripen honom och bortfören honom säkert.

Det är sannolikt, att Judas tänkte, det Jesus skulle med sin undergörande magt befria sig ifrån sina fiender, och att hans rikes upprättande skulle genom fiendernas wåldsamma tilltag blifwa påskyndadt. Således hoppades Judas att kunna uträtta något godt med det onda han