| 148 | Jesus inför Pilatus. | Marci Evangelium. | Kap. 14, 15. |
sig, såg hon på honom och sade: Du war ock med Jesus från Nasaret.
68 Men han nekade och sade: Jag wet icke, ej heller förstår jag hwad du säger. Och han gick ut på den yttre gården. Och hanen gol.
Nu gol hanen för första gången, men Petrus aktade icke derpå.
69 Och när tjensteqwinnan fick se honom, begynte hon åter säga till dem som stodo der bredwid: Denne är en af dem.
Af ordalydelsen finner man, att dessa menniskor höllo på att samtala om Jesus och hans lärjungar. Den första tjensteqwinnan, som tilltalade Petrus, war dörrwakterskan. Matt. 26: 69. Joh. 18: 16, 17, och derefter en annan tjensteqwinna, Matt. 26: 71, och derefter flera, Matt. 26: 73, och då den andra tjensteqwinnan talade till de närwarande om honom, instämde äfwen den första, och detta är det, som Markus i denna vers berättar.
70 Då nekade han åter. Och litet derefter sade åter de som der stodo till Petrus: För wisso är du en af dem, ty du är ock en Galileer och ditt uttal ljuder så.
71 Men han begynte förbanna sig och swärja: Jag känner icke denna menniska, om hwilken I talen.
72 Och för andra gången gol hanen. Då kom Petrus ihåg det ord, som Jesus hade sagt till honom: Förr än hanen har twå gånger galit, skall du tre gånger förneka mig. Och han brast ut i gråt.
Och han brast ut i gråt, kan ock betyda: han skyndade ut och grät. Matt. 26: 75.
15 Kapitlet.
Jesus förhöres af Pilatus, dömes, misshandlas, korsfästes, dör och begrafwes.Och strax på morgonen höllo öfwerstepresterna med de äldste och skriftlärde, hela det stora rådet, en rådplägning; och de bundo Jesus och förde honom bort och antwardade honom åt Pilatus. Matt. 27: 1 f. Luk. 22: 66. 23: 1 f. Joh. 18: 28 f. Ap. G. 3: 13.
2 Och Pilatus frågade honom: Är du Judarnes konung? Och han swarade och sade till honom: Du säger det. Matt. 27: 11 f.
3 Och öfwerstepresterna framstälde många anklagelser mot honom.
4 Då frågade åter Pilatus honom och sade: Swarar du intet? Si, huru mycket de wittna mot dig!
5 Men Jesus swarade intet widare, så att Pilatus förundrade sig.
6 Men wid högtiden plägade han gifwa dem en fånge lös, hwilken de begärde. Matt. 27: 15 f. Luk. 23: 17 f. Joh. 18: 39 f.
7 Och der war en, benämnd Barabbas, som war fängslad tillika med sina medbrottsliga i ett upplopp, hwilka under upploppet hade begått dråp.
8 Då ropade folket och begynte begära, att han wille göra såsom han alltid plägade göra åt dem.
Se Matt. 27: 1–17.
9 Och Pilatus swarade dem och sade: Wiljen I, att jag skall gifwa eder Judarnes konung lös?
10 Ty han wisste, att öfwerstepresterna af afund hade utlemnat honom.
11 Men öfwerstepresterna uppwiglade folket, att han hellre skulle gifwa dem Barabbas lös. Ap. G. 3: 14.
12 Men Pilatus swarade åter och sade till dem: Hwad wiljen I då att jag skall göra med den, som I kallen Judarnes konung?
13 Då ropade de åter: Korsfäst honom!
14 Och Pilatus sade till dem: Hwad ondt har han då gjort? Men de skriade öfwerljudt: Korsfäst honom!
Se Matt. 27: 18–23.
15 Och Pilatus, som wille göra folket till wiljes, gaf dem Barabbas lös och lät gissla Jesus och utlemnade honom till att korsfästas. Joh. 19: 1.
16 Då förde krigsmännen honom in på gården, i palatset, och kallade tillhopa hela skaran Matt. 27: 27 f.
17 och klädde på honom en purpurmantel och flätade en krona af törnen, hwilken de satte på honom. Joh. 19: 2 f.
18 Och de begynte helsa honom: Hell dig, Judarnes konung!
19 Och de slogo hans hufwud med ett rör och spottade på honom och föllo på knä och tillbådo honom. Es. 50: 6.
Det föregående skedde utanför palatset, men nu fördes han in uti gården, v. 16, och der skedde detta begabberi.
20 Och sedan de hade begabbat honom, afklädde de honom purpurmanteln och klädde honom i hans egna kläder.
_152.jpg&oldid=347516){kind=link}