| Jesus korsfästes och dör. | Marci Evangelium. | Kap. 15. | 149 |
Och de förde honom ut för att korsfästa honom.
21 Och de twingade en man, som gick förbi, Simon från Cyrene, som kom från landet, Alexanders och Rusi fader, att bära hans kors. Matt. 27: 32 f. Luk. 23: 26.
Dessa twå söner blefwo sedan bland de kristna mycket bekanta, och nämnas derföre wid namn.
22 Och de förde honom till platsen Golgata, hwilket betyder hufwudskalleplats. Luk. 23: 33 f. Joh. 19: 17 f.
23 Och de gåfwo honom myrrablandadt win att dricka, men han mottog det icke.
Se Matt. 27: 34.
24 Och sedan de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig, kastande lott om dem, hwad hwar och en skulle få. Ps. 22: 19.
25 Och det war den tredje timmen, då de korsfäste honom.
Johannes, i kap. 19: 14, säger, att det war wid sjette timmen, Jesus utlemnades att korsfästas. Den tredje, den sjette och den nionde timmen (kl. 9, 12 och 3) woro Judarnes trenne bönestunder, och tjenade derföre till dagens indelning. Blef nu Jesus korsfäst mellan den tredje och sjette timmen, så kunde den ene lätt bestämma tiden efter den tredje, den andre efter den sjette timmen, helst någon fullkomlig noggrannhet ju icke låg i evangelistens afsigt. Också bör härwid anmärkas, att några läsarter hos Johannes äfwen hafwa tredje timmen. Alltså hängde Herren Jesus på korset omkring sex timmar.
26 Och öfwerskriften om hans sak war så skrifwen: ”Judarnes konung”.
27 Och de korsfäste med honom twå röfware, en på hans högra och en på hans wenstra sida. Matt. 27: 38 f. Luk. 23: 32 f.
28 Och så blef skriften fullbordad, som säger: ”Och bland ogerningsmän wardt han räknad.” Es. 53: 12.
29 Och de som gingo förbi hädade honom, riste sina hufwud och sade: Twi dig, som bryter ned templet och bygger upp det på tre dagar! Mark. 14: 58. Joh. 2: 19.
30 Hjelp dig sjelf och stig ned från korset.
31 Sammalunda begabbade honom ock öfwerstepresterna sins emellan med de skriftlärde och sade: Andra har han hulpit; sig sjelf kan han icke hjelpa.
32 Kristus, Israels konung, stige nu ned af korset, att wi må se och tro. Äfwen de som woro korsfästa med honom skymfade honom.
33 Och wid sjette timmen wardt mörker öfwer hela landet ända till nionde timmen. Matt. 27: 45 f. Luk. 28: 44 f.
34 Och i nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: Eli, Eli, lama sabaktani? hwilket betyder: Min Gud, min Gud, hwarföre har du öfwergifwit mig? Ps. 22: 2.
35 Och några af dem som stodo der bredwid och hörde detta sade: Se, han åkallar Elias.
36 Och en lopp och fylde en swamp med ättika och satte den på ett rör och gaf honom att dricka, sägande: Håll, låtom oss se, om Elias kommer för att taga honom ned. Joh. 19: 29 f.
37 Då ropade Jesus med hög röst och gaf upp andan.
38 Och förlåten i templet remnade i twå stycken från ofwan och ända ner. 2 Mos. 26: 31.
39 Men när höfwitsmannen, som stod der midt emot honom, såg, att han med ett sådant rop gaf upp andan. Sade han: För wisso war denne mannen Guds Son.
40 Och der woro äfwen qwinnor, som på afstånd sågo derpå, bland hwilka woro äfwen Maria Magdalena och Maria, Jakob den lilles och Joses’ moder, och Salome,
41 hwilka, medan han war i Galileen, hade följt och tjenat honom, och många andra qwinnor, som med honom hade gått upp till Jerusalem. Luk. 8: 2.
42 Och redan om aftonen, emedan det war tillredelsedag, det är dagen före Sabbaten, Matt. 27: 57 f. Luk. 23: 50 f. Joh. 19: 38 f.
43 gick Josef, som war från Arimatea, en ansedd rådsherre, hwilken, äfwen han, wäntade efter Guds rike, dristeligen in till Pilatus och begärde Jesu kropp.
Det fordrades mod och dristighet hos Josef att begära Jesu lekamen, ty han kunde wänta att derföre blifwa hatad af öfwerstepresterna och hela rådet och äfwen af folket, och han kunde frukta, att äfwen inför Pilatus blifwa förtalad och misstänkt för upproriska stämplingar. Men hos Josef hade den tro börjat, som förökas i pröfningen och lidandet, den kärlek, som är outsläcklig, Hög. W. 8: 7, och det hopp, som
_153.jpg&oldid=347518){kind=link}