| 150 | Kristi uppståndelse. | Marci Evangelium. | Kap. 15, 16. |
hoppas, äfwen då all förhoppning synes wara förgäfwes.
44 Men Pilatus undrade, om han redan war död, och kallade till sig höfwitsmannen och frågade honom, om han längesedan dött.
45 Och då han hade fått weta det af höfwitsmannen, skänkte han hans kropp åt Josef.
Sedan Pilatus gjort sig fullkomligt förwissad, att Jesus war död, biföll han Josefs begäran. Befallningen att sönderslå de korsfästas ben, för att påskynda deras död, för den ingående sabbatens skull, hade wäl blifwit gifwen, men ännu icke hunnit fullbordas, och Pilatus undrade derföre, att Jesus redan war död. Öfwer de afrättades lik kunde domaren fritt förfoga.
46 Och denne köpte en linneduk, tog honom ned och swepte honom i linneduken och lade honom ned i en graf, som war uthuggen i ett hälleberg, och wältrade en sten för dörren till grafwen.
Grafwen war uthuggen i ett berg, så att öppningen war såsom en dörr på den ena sidan, och man kunde gå in deruti såsom i ett litet rum.
47 Men Maria Magdalena och Maria, Joses’ moder, sågo efter hwar han lades.
16 Kapitlet.
Jesus uppstår från de döda, wisar sig för lärjungarne, gifwer dem det sista uppdraget, uppfar till himmelen.Och då Sabbaten war förliden, köpte Maria Magdalena och Maria, Jakobs moder, och Salome wälluktande kryddor för att gå och smörja honom. Matt. 28: 1 f. Luk. 24: 1 f. Joh. 20: 1 f.
De hade redan före sabbaten köpt dessa kryddor, som de wille begagna till balsamering; men sabbaten kom emellan, derföre måste de wara stilla, Luk. 23: 56.
2 Och på första dagen i weckan kommo de till grafwen mycket bittida, då solen gick upp.
3 Och de sade till hwarandra: Hwem skall åt oss wältra bort stenen från grafwens dörr?
Af dessa qwinnor kom Maria Magdalena mycket bittida i gryningen, Matt. 28: 1, och de andra wid soluppgången till grafwen.
4 Och när de sågo upp, sågo de stenen wara bortwältrad; ty han war ganska stor.
Den stora sten, som hade gjort dem bekymmer, war redan bortwältrad, innan de komme fram. Så blifwa för Jesu wänner många orsaker till bekymmer och ängslan undanröjda, innan de kunna få något beswär deraf. Men på dessa qwinnor wäntade en ännu större orsak till glädje: Jesus war uppstånden!
5 Och när de hade kommit in i grafwen, sågo de en ung man sitta på högra sidan, klädd i hwit fotsid klädnad; och de wordo förfärade.
En ängel, som hade gestalten af en yngling. Att Lukas omtalar twå änglar, Luk. 24: 4, är ingen motsägelse mot Matteus och Markus, se Matt. 28: 5, 6.
6 Men han sade till dem: Waren icke förfärade. I söken Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är icke här. Se rummet, der de hade lagt honom.
7 Men gån bort och sägen till hans lärjungar och till Petrus, att han går före eder till Galileen. Der skolen I få se honom, såsom han har sagt eder. Mark. 14: 28. Ap. G. 1: 3. 13: 31. 2 Kor. 15: 5.
Att Petrus af Herren nämnes särskildt och fick en särskild helsning, måste för denne fallne, sörjande lärjunge hafwa warit en outsäglig tröst. Så läker Jesus alla sår och förtager swedan, så snart den icke längre ät nödig till förödmjukelse, utan uppmuntran till frimodighet och förtröstan behöfwes. Petrus skulle icke twifla om Jesu kärlek, han skulle icke tänka, att han af den uppståndne frälsaren war förskjuten, fastän han hade förnekat honom.
8 Och de gingo ut och flydde ifrån grafwen, ty bäfwan och häpenhet hade kommit öfwer dem, och de sade icke något för någon, ty de woro förskräckta.
De talade icke med någon för häpenhets och glädjes skull, utan skyndade till lärjungarne med det glada budskapet.
9 Men när han hade uppstått om morgonen på första dagen i weckan, syntes han först för Maria Magdalena, från hwilken han hade utdrifwit sju onde andar. Joh. 20: 14 f.
Se Joh. 20: 14–16.
10 Hon gick och berättade det för dem som hade warit med honom och som sörjde och gräto.
11 Och när de fingo höra, att han lefde och hade blifwit sedd af henne, trodde de det icke.
12 Men derefter uppenbarade han sig i en annan skepelse för twå af dem, under det de woro på wandring, gående utåt landet. Luk. 24: 13 f.
Om dessa twenne berättar Lukas utförligt, se Luk. 24: 13–35.
13 Äfwen dessa gingo bort och
_154.jpg&oldid=347520){kind=link}