| 158 | Jesu födelse. | Lukas Evangelium. | Kap. 2. |
2 Denna skattskrifning war den första och skedde då Qvirinius war höfding öfwer Syrien.
3 Och de foro alla, hwar och en till sin stad, för att låta skattskrifwa sig.
Spiran war tagen ifrån Juda, 1 Mos. 49: 10. Immanuels land war nu ett lydrike under den romerske kejsarens spira, som ansåg sig wara herre öfwer werlden, och befalde, att all werlden, nemligen hela det romerska riket, skulle skattskrifwas eller upptecknas till namn och egendom. Konung Herodes war blott en lydkonung under den romerske kejsaren, men skattskrifningen skedde dock efter judisk ordning, så att hwar och en skulle skattskrifwas i den stam och i den slägt, således hwar och en i den stad, dit han hörde enligt sin härkomst, och der slägtregistren förwarades. Detta war blott en skattskrifning, som Qvirinius fick befallning att göra, innan han blef höfding öfwer Syrien. Omkring 10 år derefter blef Herodes’ son Arkelaus afsatt och landsförwist till det nuwarande Frankrike, då blef Qvirinius ståthållare öfwer Syrien, såsom ett romerskt landskap, och då blef sjelfwa beskattningen werkstäld.
4 Så for ock Josef upp från Galileen, från staden Nasaret, till Judeen, till Davids stad, som heter Betlehem, emedan han war af Davids hus och slägt, 1 Sam. 16: 4. Mik. 5: 2. Matt. 1: 1. Joh. 7: 42.
5 för att låta skattskrifwa sig, jemte Maria, sin trolofwade, som war hafwande.
Med anledning af den första beskattningen eller påbudet om skattskrifningen, begaf sig Josef med sin trolofwade hustru Maria till staden Betlehem, der Davids stam hade sitt slägtregister, och der de således woro skrifna: dit hörde de också nu i den romerska skattskrifningen. En trolofwad qwinna ansågs efter Moses’ lag såsom den mans hustru, med hwilken hon war trolofwad. Men en hustru behöfde wanligtwis icke wara med wid en skattskrifning, derföre är det sannolikt, att Maria war ett arfdotter och således hufwudpersonen i sin slägt, se 4 Mos. 27: 1–8. 4 Mos. 36: 2–12. Huruwida Josef och Maria wisste, att Messias skulle födas i Betlehem, är osäkert; Herodes wisste det ej, Matt. 2: 4. David war född och uppfödd i Betlehem, 1 Sam. 16: 1–13. Namnet Betlehem betyder brödhus, och nu fullbordades namnets betydelse, nu föddes i Betlehem Messias, det brödet af himmelen, som gifwer werlden lif, se Mik. 5: 2.
6 Men det begaf sig, att medan de woro der, wordo dagarna fullbordade, att hon skulle föda.
7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty för dem war icke rum i herberget. Matt. 1: 25.
Med herberge menas ett sådant stort offentligt hus, som man i österlandet plägar uppbygga för resande, der man kan finna tak öfwer hufwudet, men der inga lifsmedel äro att tillgå. Ett sådant hus fans i Betlehem, men äfwen der war icke rum för Josef och Maria på något annat ställe, än uti ett stall, och der föddes han, som är Herre öfwer himmel och jord. — Den rena jungfrun, som war utsedd att blifwa hans moder, kunde till en början icke ens för sin egen trolofwade yppa den stora hemligheten i Nasaret, utan wandrade till Hebron, säkert under många djupa betraktelser; och nu kom en wigtig, afgörande stund på ett främmande ställe, långt ifrån hemmet, i ytterligt trångmål, stor fattigdom, och inga wänner omtalas. Af allt detta skall Kristi församling lära att tåligt genomgå smälek och försakelse, pröfningar och lidanden, och betrakta sig såsom gäster och främlingar på jorden.
8 Och i samma ängd woro några herdar ute på marken och höllo wakt om natten öfwer sin hjord.
Fåren instängdes om natten i en inhägnad, utan tak, under herdens wård.
9 Och se, en Herrens ängel stod bredwid dem, och Herrens härlighet kringsken dem, och de wordo storligen förfärade;
10 och ängeln sade till dem: Waren icke förfärade; ty se, jag bådar eder stor glädje, som skall wederfaras allt folket;
Det glada budskapet war först och främst bestämdt för hela Judafolket, men också för alla hedningafolk, se Matt. 2: 1–11.
11 ty i dag är eder född Frälsaren, som är Kristus, Herren, i Davids stad.
Dessa ord wisa, att de herdar, som här omtalas, woro fromma trogna Israeliter, som wäntade på Messias.
12 Och detta skall för eder wara tecknet: I skolen finna ett lindadt barn, liggande i en krubba.
Denna uppenbarelse af en härskara af änglar för några fattiga herdar i marken är ett af de högsta bewisen på Guds nedlåtande kärlek till menniskorna. Dessa längtande själar, de skulle icke lemnas i okunnighet om de stora ting, som skedde; de skulle strax underrättas, att deras wäntan war uppfyld, att deras böner woro hörda! Dessa herdar äro en träffande bild af Kristi församling; för dem uppgick ett ljus i natten, och de fingo förnimma änglaskarans lofsång. Så får Kristi församling ofta förnimma ljus i mörkret och deltaga i himmelsk lofsång under pröfningarnas natt. Så får också hwarje enskild ångerfull och nådehungrig själ, som will emottaga Kristus, genom Guds Andes kraft förnimma ett sådant ljus af ordet, en sådan tröstande tillsägelse i hjertat, att hon kan tro, att en ny födelse är skedd och att han har syndernas förlåtelse, lif och salighet hos sin Frälsare. Han är Frälsaren, Kristus, Herren! Han frälsar från synden, döden och fördömelsen; han har den Helige Ande i oändlig rikedom att meddela, till att pånyttföda, helga och härliggöra dem, som tro, och han är den Herre och Konung,
_162.jpg&oldid=347536){kind=link}