| 160 | Simeon och Hanna. | Lukas' Evangelium. | Kap. 2. |
26 och för honom hade blifwit uppenbaradt af den Helige Ande, att han icke skulle se döden, förr än han hade sett Herrens Smorde.
Messias wäntades af de trogna såsom Israels tröst, och han wäntades såsom alla hedningars tröst, fastän denna wäntan hos de flesta war blott en omedweten plåga under syndens börda. Simeon war en af den Helige Ande högt upplyst man, som länge hade bedt om Messias’ ankomst, och genom uppenbarelse fått det swar, att han icke skulle dö, förr än han äfwen med sina lekamliga ögon hade sett Herren Jesus, den af Gud sände Messias.
27 Och han kom af Andens tillskyndelse till templet. Och då föräldrarne buro in barnet Jesus för att göra med honom såsom sed war efter lagen,
Andens tillskyndelse, d. ä. den Helige Andes ledning. Så förer den Heliga Ande alla längtande själar Herren Jesus till mötes, att de slutligen få taga honom i famnen såsom Simeon.
28 då tog äfwen han honom i sin famn, lofwade Gud och sade:
29 Herre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter ditt ord, 1 Mos. 46: 30.
30 ty mina ögon hafwa sett din frälsning, Luk. 1: 68.
31 hwilken du har beredt inför alla folk, Ps. 98: 2 f. Es. 52: 10. Luk. 3: 6.
32 ett ljus till hedningarnes upplysning, och ditt folk Israel till pris. Es. 49: 6. Ap. G. 13: 47.
Inför alla folk, v. 31, således både inför Judar och hedningar, att han skulle blifwa deras ljus intill werldens ände, se Es. 60: 1–3. 49: 6. Se, huru den sanna kärleken i den gamle Simeon omfattar både Israel och hedningarna, för att liksom samla dem alla i sin famn till Jesusbarnet, Frälsaren, som han nu höll i sina armar! Han fröjdade sig och kände sig salig, och han önskade,* att Israel och hedningarne måtte snart dela hans glädje.
33 Och Josef och hans moder förundrade sig öfwer det som sades om honom.
34 Och Simeon wälsignade dem och sade till Maria, hans moder: Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken, som warder motsagdt. Es. 8: 14. 28: 16. Matt. 21: 44. Ap. G. 28: 22. Rom. 9: 32. 2 Kor. 1: 23 f.
35 Ja, ett swärd skall ock gå genom din egen själ, på det att många hjertans tankar må uppenbaras. Joh. 19: 25.
Efter lofsången, som måste mägtigt bidraga att stödja tron hos Josef och Maria, följer nu en profetia full af de djupaste hemligheter. Detta barn är salighetens tecken, som står till ett baner för folken, till hwilket alla skola samlas, som wilja frälsas. Es. 11: 10. 8: 13, 15. I honom stå de upp från synden och döden och lefwa ewinnerligen. De andre motsäga honom i otro, de stöta sig på honom, såsom på en sten, som ligger dem i wägen, på hwilken de falla och förgås. Men han är den utwalda hörnsten, på hwilken församlingen hwilar. Ett swärd gick igenom Marias själ wid Jesu lidande och död, den djupaste bedröfwelse, som för en menniska är möjlig, gick genom hennes hjerta. — Tron eller otron på den korsfäste medlaren är just det, som tydligast wisar, huru en menniskas inre är beskaffadt.
36 Och det war en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, af Asers stam. Hon war kommen till en hög ålder och hade lefwat med sin man i sju år från sin jungfrubom,
37 och hon war nu ett enka wid åttatiofyra år, som aldrig war borta från templet, tjenande Gud med fastor och böner natt och dag.
Profetissa, d. ä. begåfwad af den Helige Ande med profetians ljus.
38 Och hon war i samma stund tillstädes och prisade Herren och talade om honom till alla dem som i Jerusalem wäntade förlossning.
Af Hanna lära wi, huru en rätt gudstjenst skall wara beskaffad, att själen skall alltid andeligen wistas i Herrens osynliga tempel, och hjertat umgås med honom både dag och natt. Då får hon i tron stundom liksom skåda Jesus och prisa Herrens namn, och då, men icke förr, kan hon rätt tala om honom till andras ledning, tröst och uppbyggelse. På detta sätt kan äfwen en from qwinna bidraga mycket att uppbygga Kristi kyrka, fastän det är föreskrifwet, att hon icke skall tala offentligt i församlingen.
39 Och när de hade fullgjort allt efter Herrens lag, wände de tillbaka till Galileen, till sin stad Nasaret. Matt. 2: 19 f.
Meningen är här icke, att Josef och Maria nu strax, efter frambringandet af reningsoffren, återwände från Jerusalem till Galileen, utan de återwände till Betlehem, och gjorde derifrån resan till Egypten, der de wistades, till dess Herodes war död, och derefter återwände de till Nasaret i Galileen.
40 Men barnet wäxte upp, stärktes i anden och uppfyldes med wishet, och Guds nåd war öfwer honom. Luk. 1: 80.
Jesus war menniskan lik i all ting, synden allena undantagen; han föddes som ett barn och wäxte till, i anseende till kroppen, och så hade han en mensklig själ, hwilkens krafter tillväxte, såsom hos andra barn, men fortare och
_164.jpg&oldid=347540){kind=link}