| Jesus i templet. | Lukas' Evangelium. | Kap. 2, 3. | 161 |
kraftigare, ty hos honom war ingen synd, som hindrade, och Guds nåd och kraft werkade hos honom mägtigt i den menskliga naturen.
41 Och hans föräldrar foro årligen till Jerusalem wid påskhögtiden. 2 Mos. 23: 15, 17. 34: 23.
Enligt Moses’ lag, 5 Mos. 16: 16, skulle alla män i Israel tre gånger om året infinna sig wid heIgedomen inför Herren, nemligen wid påsk- pingst- och löfhyddohögtiderna. Fromma qwinnor gingo ofta med, i synnerhet till påskhögtiden.
42 Och när han wardt tolf år gammal, foro de upp till Jerusalem efter högtidens sedwänja.
43 Och då de hade fulländat dagarna och foro hem igen, blef pilten Jesus qwar i Jerusalem, och Josef och hans moder wisste det icke.
Dagarna, nemligen högtidens sju dagar. 5 Mos. 16: 5–8.
44 Men de menade, att han war med i ressällskapet, och de gingo en dagsled och sökte honom bland fränder och bekanta.
45 Och när de icke funno honom, wände de tillbaka till Jerusalem för att söka honom.
Högtidsgästerna plägade resa i stora sällskap. Då Josef och Maria anträdde återresan till Nasaret, sökte de honom på första dagsresan i sällskapet och om aftonen i herberget, och då detta war förgäfwes, återwända de till Jerusalem.
46 Och det begaf sig, att efter tre dagar funno de honom i templet, sittande midt ibland lärarne, både hörande dem och frågande dem.
På tredje dagen efter afresan från Jerusalem. Med templet sammanhängde en stor försal, der lärare föreläste lagen för folket och gåfwo underwisning deruti. För åhörare och lärjungar war det tillåtet att fråga lärarne och bedja om förklaring af det de icke förstodo.
47 Och alla som hörde honom häpnade öfwer hans förstånd och swar.
Meningen är icke, att Jesus underwisade lärarne, utan att han både frågade och swarade så, att han wisade en förundranswärd wishet och kunskap.
48 Och när de fingo se honom, förundrade de sig, och hans moder sade till honom: Barn, hwarföre gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hafwa sökt efter dig, sörjande.
Josef kallades hans fader, och den stora hemligheten om Jesu gudomliga härkomst hölls förborgad, till dess Herren sjelf widare uppenbarade den.
49 Och han sade till dem: Hwarföre sökten I mig? Wissten I icke, att i det min Fader tillhörer bör jag wara?
På den förundrade modrens fråga swarar nu det tolfåriga Jesusbarnet med en tydlig förklaring, att han wäl wisste, att han war Guds Son, att han wisste, att äfwen Josef och Maria kände denna heliga hemlighet, och att de hade bort besinna den, då han saknades, de hade bort söka honom i templet, i hans Faders hus. De wisste, att han alltid war ett lydigt barn, och att han icke kunnat draga sig undan föräldrarna, utan att blifwa dragen af sin himmelske Fader och af det ord, som wittnade om honom. Detta swar är det första ord, som ur Jesu mun är upptecknadt, och det wisar, huru han wisste, att han war den, som skulle uppfylla lagen och profetiorna. Ps. 40: 7, 9.
50 Och de förstodo icke det ord han talade till dem. Luk. 9: 45. 18: 34.
51 Och han for ned med dem och kom till Nasaret och war dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjerta.
Fastän Jesus så tydligt hade talat om sin himmelske Fader, så war han dock underdånig och har härmed gifwit ett heligt exempel och en kraftig förmaning till barnslig lydnad. Ingen kan wara ett godt och fromt barn, utan att hedra fader och moder och lyda dem uti allt, som icke strider emot Guds ord och samwetet.
52 Och Jesus wäxte till i wisdom och ålder och nåd för Gud och menniskor.
Jesu tillwäxt både till själ och kropp, det owanliga förstånd och den outsägliga huldhet, som uppenbarade sig hos honom mer och mer, gjorde, att äfwen menniskorna älskade honom, likasom också hela hans wäsende bewisade, att han war högt älskad af Gud.
3 Kapitlet.
Johannes predikar och döper. Jesus döpes. Hans slägttafla.I femtonde året af kejsar Tiberii regering, då Pontius Pilatus war landshöfding i Judeen och Herodes war tetrark[1] i Galileen, och Filippus, hans broder, war tetrark i Itureen och landet Trakonitis, och Lysanias war tetrark i Abilene,
2 då Hannas war öfwersteprest och Kaifas, kom Guds ord till Johannes, Sakarias’ son, i öknen. Joh. 11: 49. 18: 13. Ap. G. 4: 6.
Konung Herodes dog kort efter Jesu födelse. Hans son, Arkelaus, gjordes då af den romerske kejsaren till lydkonung öfwer en del af faderns rike; men sedan han regerat i tio år, blef han afsatt och landsförwist till det nuwarande Frankrike, och Judeen gjordes då till en romersk provins, tillika med Idumeen och Samarien. Herodes Antipas, en yngre son af Herodes den
- ↑ Se Matt. 14: 1.
_165.jpg&oldid=407598){kind=link}