Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 166.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
162 Johannes lärer och döper. Lukas' Evangelium. Kap. 3.

store, war tetrark eller fjerdingsfurste öfwer Galileen och Pereen. Itureen kallades äfwen Auranitis och Bataneen, nordost om Galileen. Abilene låg wid Libanon. Tiberius efterträdde såsom kejsare sin stjuffader Augustus år 14 efter Kristi födelse. — Enligt Moses’ lag skulle blott en wara öfwersteprest, se 4 Mos. 20: 25–28, således anses det sannolikt, att af de twå, som här nämnas, Kaifas war den, som innehade embetet, men Hannas hade också en stor magt, emedan han warit öfwersteprest förut, och war Kaifas’ swärfader. — Guds befallning till Johannes i öknen, der han wistades, skedde genom uppenbarelse.

3 Och han gick omkring i hela trakten wid Jordan och predikade bättringens döpelse till syndernas förlåtelse, Matt. 3: 1 f. Mark. 1: 3 f.

Se Matt. 3: 1–6. Mark. 1: 4.

4 såsom det är skrifwet i profeten Esaias’ utsagors bok, då han säger; ”En ropandes röst i öknen: bereden Herrens wäg, gören hans stigar räta; Es. 40: 3 f.

Se Matt. 3: 1–6. Es. 40: 3, 4.

5 alla dalar skola fyllas, och alla berg och kullar skola sänkas, och de krokiga stigarna skola blifwa räta och de ojemna wägarna släta,

6 och allt kött skall se Guds frälsning.” Es. 52: 10. Luk. 2: 30.

Hindren för Messias skola alla undanrödjas, och wägen för honom banas genom Herrens Ande, de stolta förödmjukas, och de ödmjuka och förkrossade upprättas och helbregdagöras. Guds salighet är Messias, som Gud sändt till menniskornas salighet. Dessa twå verser äro ett sammandrag af Esaias’ profetior, Es. 40: 4. 52: 10.

7 Så sade han nu till folket, som gick ut för att döpas af honom: I huggormars afföda, hwem har ingifwit eder, att I skolen undfly den tillkommande wreden? Matt. 3: 7 f.

8 Bären fördenskull sådan frukt, som tillhör bättringen, och begynnen icke att säga inom eder sjelfwa: wi hafwa Abraham till fader; ty jag säger eder, att Gud år mägtig att af dessa stenar uppwäcka barn åt Abraham. Joh. 8: 39. Ap. G. 2: 37.

9 Men redan är ock yxan satt till roten på träden; derföre warder hwart och ett träd, som icke bär god frukt, afhugget och kastadt i elden.

Till fariseerne och sadduceerne, och till mängden, som kom för att låta döpa sig, utan början till bättring och tro, sade Johannes dessa skarpa warningsord, se Matt. 3: 7–10.

10 Och folket frågade honom, sägande: Hwad skola wi då göra?

Warningen werkade så, att en del af folket frågade, hwad de skulle göra. En sådan fråga uppstår, då ett wäckelseord från Herren rätt träffar menniskohjertat, se Ap. G. kap. 2.

11 Och han swarade och sade till dem: Den som har twå lifklädnader, han dele med sig åt den som icke har någon, och den som har mat, han göre sammalunda. 1 Joh. 3: 17. Jak. 2: 15 f.

Guds heliga lag sammanfattas här i sin stora hufwudsumma, nemligen i kärlekens bud, men i stället för det egentliga budet, framställes exempelwis på ett sätt utöfningen deraf, att man skall älska sin nästa såsom sig sjelf derhän, att man skall unna sin nästa likaså godt, som sig sjelf, och meddela ända till det oumbärliga. Detta är lagens fordran, jemte mycket annat, och redan på denna föreskrift måste den egna rättfärdigheten stranda och drifwa dem, som med allwar sökte sann rättfärdighet, att söka den hos Messias, till hwilken Johannes’ döpelse wisade. Af denna föreskrift fingo de se, att det gälde djupt allwar om bättringen skulle blifwa sann, och att dertill hörde försakelse och den gamla menniskans dödande.

12 Och äfwen publikaner kommo för att döpas och sade till honom: Mästare, hwad skola wi göra?

13 Och han sade till dem: Utkräfwen icke mer än det som är eder förelagdt.

14 Och äfwen krigsmän frågade honom, sägande: Hwad skola då wi göra? Och han sade till dem: Gören icke öfwerwåld mot någon eller orätt, och låten eder nöja med eder sold.

Allt detta fordras såsom bewis på allwar med frågan, se Es. 1: 15–18. Johannes fordrade icke att någon skulle afstå ifrån sin tjenst, men då någon befinner sig uti en oloflig handtering, så är det klart, att den måste öfwergifwas, om menniskan will ingå i Messias’ rike. Orätt eller oförrätter syftar på att kärlekslöshet, som utöfwas med list och ränker, onda rykten, förtal eller falska beskyllningar, m. m.

15 Och då folket war i wäntan och alla tänkte i sina hjertan angående Johannes, om han möjligen kunde wara Kristus,

Se Joh. 1: 20.

16 swarade Johannes och sade till dem alla: Jag döper eder med watten, men den kommer, som är starkare än jag, hwilkens skorem jag icke är wärdig att upplösa. Han skall döpa eder med den Helige Ande och med eld, Matt. 3: 11 f. Mark. 1: 7 f. Joh. 1: 26 f. Ap. G. 1: 5. 2: 4. 11: 15 f. 13: 25. 19: 4.

17 och han har sin kastskofwel i sin hand, och han skall göra sin loge ren