| 166 | Petri fiskafänge. | Lukas Evangelium. | Kap. 4, 5. |
32 Och de häpnade öfwer hans lära, ty han talade med magt. Matt. 7: 28.
Se Matt. 7: 29.
33 Och i synagogan war en man, som hade en oren ond ande, och han ropade med hög röst Mark. 1: 23 f.
34 och sade: Ack! hwad hafwa wi att göra med dig, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förderfwa oss? Jag wet hwem du är, Guds helige.
Äfwen onda andar, icke blott djeflar, utan onda menniskor berömma stundom uppenbarelsens hemligheter, för att göra dem misstänkta, likasom denne orene anden aflade en bekännelse, att Jesus war Guds helige, nemligen Messias. Märkom, hwilken stor skilnad är emellan att kunna tala om Jesus och att ega honom. Denne onde ande war på sitt sätt renlärig, men kunde derföre icke blifwa salig. De obotfärdigas skriftenliga bekännelse förökar deras answar, deras syndaskuld och deras fördömelse.
35 Och Jesus näpste honom, sägande: Tig och gå ut från honom. Och den onde anden kastade honom midt ibland dem och gick från honom och gjorde honom ingen skada.
36 Och häpnad kom öfwer alla, och de talade med hwarandra, sägande: Hwad är detta för ett ord, att han med magt och wäldighet befaller de orene andarne, och de gå ut?
37 Och ryktet om honom gick ut öfwer allt i trakten der omkring.
38 Och han stod upp och gick från synagogan in i Simons hus. Och Simons swärmoder war angripen af en swår feber, och de bådo honom för henne. Matt. 8: 14 f. Mark. 1: 29 f.
Se Matt. 8: 14.
39 Och han lutade sig öfwer henne och näpste febern, och den öfwergaf henne, och strax stod hon upp och tjenade dem.
40 Och då solen gick ned, förde alla som hade sjuka, hwilka ledo af mångahanda sjukdomar, dem fram till honom, och han lade händerna på hwar och en af dem och botade dem. Matt. 8: 16 f. Mark. 1: 32 f.
Se Matt. 8: 16.
41 Och äfwen onde andar foro ut från många, ropande och sägande: Du är Kristus, Guds Son. Och han näpste dem och tillstadde dem icke att tala, ty de wisste, att han war Kristus.
42 Men när det hade blifwit dag, gick han bort till en öde trakt, och folket sökte honom, och de kommo till honom och wille hålla honom qwar, att han icke skulle gå från dem. Mark. 1: 35 f.
43 Men han sade till dem: Äfwen för de andra städerna måste jag predika evangelium om Guds rike, ty dertill är jag sänd.
44 Och han predikade i Galileens synagogor.
Jesus är kommen för att förkunna och tillbjuda himmelriket åt alla, v. 43. Hans lekamliga närwaro kunde icke sträcka sig längre än till Judeen, Galileen och Samarien, men hans andeliga närwaro sträcker sig till alla, som wilja anamma honom, och salige äro de, som både emottaga och hålla honom qwar, att han icke må gå ifrån dem! v. 42.
5 Kapitlet.
Det stora fiskafänget. Jesus botar en spetelsk och en lam, kallar Matteus och underwisar om fastan.Och det begaf sig, att då folket trängde sig på honom för att höra Guds ord, stod han wid sjön Genesaret
2 och fick se twå båtar stå wid sjöstranden; men fiskarena hade gått i land och sköljt sina nät. Matt. 4: 18 f. Mark. 1: 16 f.
3 Då steg han i en af båtarna, som war Simons, och bad honom lägga ut något litet från land, och han satte sig och lärde folket ifrån båten.
4 Och när han hade slutat tala, sade han till Simon: Lägg ut på djupet, och kasten ut edra nät till fångst. Joh. 21: 6.
Matteus och Markus berätta blott om Simons och Andreas’, Jakobs och Johannes’ kallelse till apostlaembetet, men icke om detta underbara fiskafänge.
5 Då swarabe Simon och sade till honom: Mästare, wi hafwa arbetat hela natten och fått intet, men på ditt ord skall jag kasta ut nätet.
Natten är den egentliga tiden för fiske, och som det under natten slagit fel, war ingen utsigt, att det nu wid dagsljuset skulle lyckas; och att lägga ut på djupet, v. 4, war också stridande mot erfarenheten, men Petrus förtröstar på Jesu ord och lyder honom; då Herren talar, måste förnuftet tiga.
6 Och de gjorde så och omslöto en stor hop fiskar, och deras nät gick sönder. Joh. 21: 6.
Nu sattes Simons tro på ett nytt prof, nu hade fisk, förunderligt nog, kommit i nätet, men nätet gick sönder, så att hjelp behöfdes för att fatta det från flera håll.
_170.jpg&oldid=347552){kind=link}