| 172 | Höfwitsmannens tjenare. | Lukas' Evangelium. | Kap. 6, 7. |
sådana lärare blifwa andeligen seende, utan de döma blindt såsom deras mästare; derföre är till ett rätt dömande i kärleken alldeles nödwändigt att wara andeligen seende och att alltid lära af den himmelske mästaren.
41 Men hwarföre ser du grandet, som är i din broders öga, men blifwer icke warse bjelken, som är i ditt eget öga? Matt. 7: 3 f.
42 Eller huru kan du säga till din broder: ”Broder, låt mig taga ut grandet, som är i ditt öga”, du som icke ser bjelken i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjelken ur ditt öga, och sedan skall du se klart nog för att uttaga grandet, som är i din broders öga.
Se Matt. 7: 3–5.
43 Ty det finnes icke ett godt träd, som bär dålig frukt, ej heller ett dåligt träd, som bär god frukt; Matt. 7: 16 f.
I Matt. 7: 17 stå dessa ord med en annan tillämpning, ty det är en regel, som gäller allmänt; men här är betydelsen i synnerhet den, att hwar och en som dömer kärlekslöst om sin nästa, ännu är ett ondt träd, en oomwänd menniska, men den, som dömer rätt i sanning, kärlek och ödmjukhet, bär sålunda en god frukt och kan icke wara ett ondt träd. Matt. 7: 17.
44 ty hwart och ett träd warder kändt af sin frukt, ty icke hemtar man fikon af törnen, ej heller skördar man windrufwa af törnbusken.
45 Den goda menniskan frambär godt ur sitt hjertas goda förråd, och den onda menniskan frambär ondt ur sitt hjertas onda förråd, ty hwaraf hjertat är fullt, deraf talar hennes mun.
God är blott en sådan menniska, som tror på Herren Jesus och drifwes af Guds Ande, Rom. 8: 14, och ond är hwarje menniska, som ännu icke hörer Herren Jesus till, se Rom. 8: 9; och allt efter som hjertats tillstånd är, sådant blifwer talet, sådant blifwer omdömet öfwer menniskorna, sådan blifwer umgängelsen, sådana blifwa gerningarne. Se Joh. 15.
46 Men hwarföre kallen I mig Herre, Herre, och gören icke hwad jag säger? Hos. 8: 2. Matt. 7: 21. Rom. 2: 13. Jak. 1: 22.
Detta säger Jesus till alla skrymtare, som ropa Herre, Herre, men wilja icke göra hans wilja; men dessa ord hafwa också till afsigt att uppdaga och utrensa sådana qwarlefwor af kärlekslöshet och skrymteri, som ännu äro qwar hos upprigtiga lärjungar, se Matt. 7: 21 och Joh. 15: 2.
47 Hwar och en som kommer till mig och hör mina ord och gör dem, jag skall wisa eder, hwem han är lik. Matt. 7: 24 f.
48 Han är lik en man, som, när han byggde ett hus, gräfde djupt och lade grunden på hälleberget; men då öfwerswämning kom, bröt floden fram mot det huset, men förmådde icke skaka det, ty det war grundadt på hälleberget.
49 Men den som hör och icke gör, han är lik en man, som byggde ett hus på jorden utan grundwal, mot hwilket floden bröt fram, och strax föll det, och det husets fall wardt stort.
Se Matt. 7: 24–27.
7 Kapitlet.
Jesus botar en höfwitsman tjenare, uppwäcker en enkas son i Kain. Johannes skickar twenne sina lärjungar till Jesus. Synderskan i Simons hus.Och när han hane slutat att tala alla sina ord för det lyssnande folket, gick han in i Kapernaum.
I stället för Jesu bergspredikan, som meddelas af Matteus, har Lukas upptecknat ett annat tal af wår Frälsare, som hölls wid ett senare tillfälle och hwaruti åtskilliga stycken, som finnas i bergspredikan, blifwit anförda, såsom af wår Frälsare sjelf talade äfwen då, men i annat sammanhang och med en annan tillämpning, och nu sammanträffar Lukas åter med Matteus, kap. 8: 5 och följande.
2 Och en höfwitsman hade en tjenare, hwilken han högt aktade, och som war sjuk och nära döden. Matt. 8: 5 f.
3 Och då han hade hört om Jesus, sände han till honom några af Judarnes äldste och bad honom, att han wille komma och göra hans tjenare helbregda.
Höfwitsmannen beder först genom de äldsta af Judarna, att Jesus måtte komma, men då han fick weta att Jesus kom, blef han gripen af ödmjuk förundran och gick med häpen wördnad sjelf för att möta honom, och uttala den bön, att Jesus måtte hela hans tjenare med ett allmagtsord. Så hade hans ödmjukhet och hans tro tillwäxt och förökat sig just genom Jesu nedlåtande nåd, att han sjelf wille komma. Så sker alltid, då menniskan öfwerlemnar sig åt Herren; ju mera nåd hon då får erfara, desto mera blifwer han förödmjukad, och desto större blifwer hennes förtröstan.
4 Och när de kommo till Jesus, bådo de honom enträget, sägande: Han är wärd, att du gör honom detta,
5 ty han älskar wårt folk, och det är han, som har byggt synagogan åt oss.
Denne höfwitsman war en romersk hedning men hade stor kärlek till det judiska folket, och detta war en följd af Guds nåds werkan på hans hjerta.
6 Då gick Jesus med dem. Men då
_176.jpg&oldid=347564){kind=link}