| 178 | Jesus uppwäcker Jairi dotter. | Lukas' Evangelium. | Kap. 8. |
35 Då gingo de ut för att fe det som hade skett, och de kommo till Jesus och funno mannen, från hwilken de onde andarne hade utfarit, klädd och wid sina sinnen, sittande wid Jesu fötter, och de wordo förskräckta.
36 Och de som hade sett det, berättade för dem, huru den besatte hade blifwit helbregda.
37 Och allt folket ifrån trakten der omkring i Gadarenernas land bad honom, att han wille gå bort ifrån dem, ty de woro gripna af stor förskräckelse. Och han steg i båten och wände tillbaka;
Se Matt. 8: 34.
38 men mannen, från hwilken de onde andarne hade utfarit, bad honom att få wara med honom, men Jesus skilde honom från sig, sägande:
39 Wänd tillbaka hem och förtälj, huru stora ting Gud har gjort med dig. Och han gick bort och förkunnade i hela staden, huru stora ting Jesus hade gjort med honom.
”Gadarenerna kunna icke fördraga Kristus hos sig; men den helade will öfwergifwa sitt hem och följa honom. Här wisar sig, hwilken stor skilnad det är emellan kännedomen af Guds magt och kännedomen af Guds nåd; magten, som, förenad med syndakänslan, werkar fruktan, drifwer bort ifrån Guds ansigte; nåden lockar dem så ljufligen till honom, att de icke kunna tänka sig något kostligare än föreningen med Gud”. Hwarföre Jesus sände denne man ifrån sig, se Mark. 5: 18, 19.
40 Och det begaf sig, att då Jesus kom tillbaka, mottog folket honom, ty alla wäntade efter honom.
41 Och se, en man kom, som hette Jairus, och som war en föreståndare för synagogan, och han föll ned för Jesu fötter och bad honom gå in i hans hus, Matt. 9: 18 f. Mark. 5: 22 f.
42 ty han hade ett enda barn, en dotter wid tolf års ålder, och hon war döende. Men på wägen dit trängde folket honom.
43 Och en qwinna, som hade haft blodgång i tolf år, och som hade förspilt allt hwad hon egde på läkare, utan att af någon hafwa kunnat botas, Matt. 9: 20 f. Mark. 5: 25 f.
44 nalkades bakifrån och rörde wid det yttersta af hans klädnad, och strax stannade hennes blodgång.
45 Och Jesus sade: Hwem war det, som rörde wid mig? Och då alla nekade, sade Petrus och de som woro med honom: Mästare, folket trycker och tränger dig, och du säger: hwem war det, som rörde wid mig?
46 Då sade Jesus: Det war någon som rörde wid mig, ty jag kände, att kraft gick ut från mig.
47 Och då qwinnan såg, att hon icke war dold, kom hon darrande och föll ned för honom och förkunnade inför allt folket, af hwad orsak hon hade rört wid honom, och huru hon strax hade blifwit helbregda.
48 Och han sade till henne: War wid godt mod, min dotter; din tro har hulpit dig. Gå i frid.
Många woro de, som widrörde Jesus i den stora trängseln; men blott denna qwinna, som widrörde hans klädefåll med en längtande tro, fick af honom helsokraft och blef helbregda; hon blef icke blott lekamligen helbregda, utan hon fick äfwen tillförsäkran om andelig helbregdagörelse genom det nådesordet: din tro har hulpit dig. Gå i frid. Yttre gudstjenst och munnens böner och annat sådant kan icke gifwa dig andelig helsa, men tron suger till sig den nåd och hjelp och kraft, som af Jesus utgår. Luk. 6: 19.
49 Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade till honom: Din dotter är död; gör icke Mästaren omak. Mark. 5: 35 f.
50 Men då Jesus hörde detta, swarade han och sade till honom: Frukta icke, allenast tro, så warder hon helbregda.
51 Och då han gick in i huset, tillstadde han ingen att gå in med honom, utom Petrus, Jakob och Johannes och flickans fader och moder.
52 Och alla gräto och jemrade sig öfwer henne. Då sade han: Gråten icke; hon är icke död, utan hon sofwer. Matt. 9: 23 f.
53 Och de gjorde spe af honom, emedan de wisste, att hon war död.
54 Men han dref ut dem alla och tog henne wid handen och ropade och sade: Flicka, stå upp!
55 Och hennes ande kom igen, och hon stod genast upp, och han bjöd, att man skulle gifwa henne att äta.
56 Och hennes föräldrar blefwo
_182.jpg&oldid=347576){kind=link}