Sida:Biblia Fjellstedt III (1890) 190.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
186 Jesus lärer bedja. Lukas’ Evangelium. Kap. 11.

till saligheten. Marta wille nästan hellre gifwa hwad hon kunde, än hon wille af Jesus i stillhet emottaga. Det war detta, för hwilket Jesus warnade henne. Orden i v. 40 wisa, att äfwen Maria deltagit i de timliga göromålen; ty Marta säger: Herre, sköter du icke om, att min syster har lemnat mig att tjena allena? Maria hade först tjenat för Jesu skull, men derpå upphörde hon för Jesu skull. Det är denna rätta förening af yttre tjenst och stilla umgänge med Kristus, denna förening af timlig werksamhet och innerlig kärlek, som wi af denna sköna berättelse skola lära. Ju mera kärlek och umgänge med Herren, desto lättare uträttas äfwen lifwets göromål; men försummas umgänget med Kristus för de yttre göromålens skull, så uppstår oro, ängslighet, missnöje, klandersjuka, kärlekslöshet, och hjelpa icke Herrens warningar, så följer slutligen andelig död.

11 Kapitlet.

Jesus lärer att bedja. Judarnes bitterhet mot Jesus. Han bestraffar fariseerna och de lagkloke.

Och det begaf sig, att då han war på ett ställe och bad, sade en af hans lärjungar, när han hade slutat, till honom: Herre, lär oss att bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.

Johannes Döparen hade lärt sina lärjungar att bedja, men han kunde icke lära dem att anropa Gud såsom Fader. Detta kunde blott Jesus, som gifwer dem, hwilka honom anamma, magt att blifwa Guds barn, och gifwer dem barnaskapets Ande. Då lärjungarne bådo Jesus lära dem bedja, så war detta redan början till bön.

2 Då sade han till dem: När I bedjen, sägen så: Fader wår, som är i himmelen! Helgadt warde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din wilja, såsom i himmelen så ock på jorden; Matt. 6: 9 f.

3 wårt dagliga bröd gif oss för hwar dag;

4 och förlåt oss wåra synder, ty ock wi förlåta alla, som oss skyldige äro; och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss från ondo.

Det ordet ty innebär ingalunda, att wi skulle kunna förtjena förlåtelse af Gud dermed, att wi förlåta dem, som brutit oss emot, utan blott, att den bedjande häruti will lyda Herrens föreskrift och gerna förlåta, se Matt. 6: 14, 15, emedan den, som icke förlåter såsom Gud befaller, icke kan undfå någon förlåtelfe. Slutet af denna bön är här utelemnadt. Samma bön, som Jesus lärde fina lärjungar wid ett annat tillfälle, se Matt. 6: 9–13.

5 Och han sade till dem: Hwilken af eder har en wän och går till honom midt i natten och säger till honom: ”Min wän, låna mig tre bröd; Luk. 18: 1 f.

6 ty en min wän har kommit till mig wägfarande, och jag har ej något att sätta fram åt honom”;

7 och den som är innanför skulle swara och säga: ”Gör mig icke omak; dörren ar redan stängd, och mina barn hafwa med mig gått till sängs; jag kan icke stiga upp och gifwa dig”?

8 Jag säger eder: Om han än icke stiger upp och gifwer honom derföre att att han är hans wän, så står han dock upp för hans oförsynthets skull och gifwer honom så mycket han behöfwer.

Med denna liknelse wisar wår Frälsare, huru Gud will, att wi skola bedja, nemligen ifrigt och innerligt, ja, att man skall alltid bedja och aldrig förtröttas, Luk. 18: 1, och bedja enträgnare, om bönhörelsen dröjer. Af samma liknelse lära wi äfwen att bönhörelsen är wiss. Om en menniska till och med i oläglig tid hjelper en enträget bedjande wän för att slippa honom, huru mycket mer skall då Gud, som är kärleken, såsom en barmhertig Fader hjelpa dem, som bedja!

9 Så säger jag ock eder: Bedjen, och eder skall warda gifwet; söken, och I skolen finna; klappen, och eder skall warda upplåtet; Matt. 7: 7 f. Mark. 11: 24. Joh. 14: 13. 15: 7. 16: 23 f. 1 Joh. 3: 22. Jak. 1: 5 f.

Se Matt. 7: 7. Mark. 11: 24. Joh. 14: 13.

10 ty hwar och en som beder, han får, och den som söker, han finner, och för den som klappar warder upplåtet.

11 Och hwilken bland eder är den fader, som, om hans son beder honom om ett bröd, gifwer honom en sten? Eller ock om han beder om en fisk, icke gifwer han wäl honom en orm i stället för en fisk?

12 Eller ock om han beder om ett ägg, icke gifwer han wäl honom en skorpion?

Se Matt. 7: 8–11. Skorpionen är ett mycket giftigt djur. Det berättas hafwa warit ett bruk i forntiden att åt menniskor, som man wille döda, räcke ett äggskal, hwaruti en skorpion war innesluten. Men så kan ju ingen fader, med någon faderskänsla, göra mot sitt barn.

13 Om nu I, som ären onde, som förstån att gifwa edra barn goda gåfwor, huru mycket mer skall icke den himmelske Fadren gifwa den Helige Ande at dem som bedja honom!

Om redan I, syndiga menniskor, så älsken edra barn, att I icke gifwen dem onda, utan goda gåfwor, så kunnen I weta, att den himmelske Fadren älskar sina barn wida mera, och att han först och främst gifwer dem såsom bönhörelse sin högsta gåfwa, som är den Helige Ände. Derom skola de framför allt bedja honom; då få de äfwen allt annat, hwarom de bedja, i den mån det är dem godt och nyttigt.