| 188 | Kristi we öfwer fariseerna. | Lukas' Evangelium. | Kap. 11. |
att han war sänd af Gud, och att han således war Messias, såsom han om sig sjelf bekände.
31 Söderlandets drottning skall uppstå i domen med männen af detta slägte och fördöma dem; ty hon kom från jordens ändar för att höra Salomos wishet, och si, här är mer än Salomo. 1 Kon. 10: 1. 2 Krön. 9: 1.
32 Nineves män skola uppstå i domen med detta slägte och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jonas’ predikan, och se, här är mer än Jonas. Jon. 3: 5.
Se Matt. 12: 41, 42.
33 Och ingen upptänder ett ljus och sätter det i ett lönrum eller under skäppan, utan på ljusstaken, att de som komma in må se skenet. Matt. 5: 15. Mark. 4: 21. Luk. 8: 16.
Se Matt. 5: 15. Wår Frälsare har här uttalat dessa ord i ett annat sammanhang än hos Matteus, och de äro en tillämpning af det föregående: såsom man icke upptänder ett ljus, för att sätta det under en skäppa, utan på ljusstaken, så har jag också tydligt uppenbarat mig för eder med mina underwerk och min lära, och skall ännu tydligare uppenbara mig såsom werldens ljus, just genom de tecken, som lofwades, v. 30.
34 Kroppens ljus är ögat. När derföre ditt öga är oförderfwadt, så warder ock hela din kropp ljus, men när det är ondt, så warder ock din kropp mörk. Matt. 6: 22 f.
Kristus är kommen såsom werldens ljus, men till att kunna se detta ljus fordras ett andeligen öppnadt öga. Om detta ljus är för menniskan förborgadt, så är hennes andeliga blindhet och otro skulden dertill. Då en menniska är lekamligen blind, så är hela kroppen i mörker, och då hon icke af Kristus emottager andeligt ljus, så är själen i mörker.
35 Se derföre till, att ljuset, som är i dig, icke är mörker.
Såsom ögat är kroppens ljus, så har menniskan ett inre öga, som är skapadt att emottaga andeligt ljus; hennes hjerta, förstånd och wilja behöfwa upplysas af den gudomliga sanningen, och sker icke detta, så blifwer hjertats ljus förwandladt till mörker.
36 Om nu din kropp är hel och hållen ljus och icke har någon del mörk, så skall han wara ljus hel och hållen, såsom när ljuset med sin glans belyser dig.
Då du i hela ditt wäsende will emottaga Jesus såsom ditt ljus, så blifwer du af honom helt och hållet upplyst och ledsagad, och af honom förklarad från den ena klarheten till den andra i nådetiden, och sedan till oförgänglig härlighet i hans ewiga ljus.
37 Men under det han talade, bad honom en farisé, att han skulle äta hos honom; och han gick in och satte sig till bords.
38 Och då fariseen såg, att han icke twådde sig före måltiden, förundrade han sig. Mark. 7: 3.
Se Matt. 15: 2.
39 Då sade Herren till honom: Nu gören I fariseer det yttre af bägaren och fatet rent, men edert inre är fullt af rof och ondska. Matt. 23: 25 f. Tit. 1: 15.
Yttre fromhet, utan hjertats renhet, liknar ett fat eller en bägare, som utantill är ren, men innantill full med orenlighet. Gud har skapat icke blott menniskans yttre, utan också hennes inre wäsende, och fordrar icke blott yttre, utan framför allt inre renhet. Men denna rening kan menniskan icke sjelf åstadkomma, den måste werkas af Herren sjelf genom rättfärdiggörelse och ny födelse och helgelse. All egenrättfärdighet och allt, hwad menniskan sjelf kan åstadkomma, blir i bästa fall blott en utwertes rening, och hjertat är fullt med syndens orenlighet och med rof, så länge det oomwända tillståndet warar. Rof är allt, hwad den oomwända menniskan tycker wara sitt, det är röfwadt och stulet ifrån Herren, det är ej af honom så gifwet, som menniskan will sjelf ega det.
40 I dårar, har icke den som har gjort det yttre äfwen gjort det inre?
41 Dock gifwen såsom almosa det som är inuti, och de, då är eder allt rent. Es. 58: 7. Luk. 12: 33.
Gifwen almosa af det I hafwen i kärlen, dermed renas kärlen bättre, än genom twagning; gifwen hela eder inre menniska, hela edert hjerta, hela eder själ såsom en offergåfwa åt Gud, låten Guds Ande göra eder till lefwande offer åt honom, upptagen Jesus i edra hjertan, så blifwa alla synder förlåtna, all orenlighet aftwagen, hwad I egen blifwer Herrens, och det, som är hans, är rent och heligt. Detta lärde Sakkeus att både förstå och utöfwa. Se Luk. 19: 1–10. Orden innebära ock en warning af Jesus emot deras egenrättfärdiga sinne, i det de tänkte: Wi gifwa almosor och ega derigenom renhet i allt.
42 Men we eder, fariseer, att I gifwen tionde af mynta och ruta och allt slags kryddwäxter, men gån förbi domen och kärleken till Gud! Detta borde man göra och det andra icke låta. 4 Mos. 18: 21. Mik. 6: 8. Matt. 23: 23.
Se Matt. 23: 23.
43 We eder, fariseer, att I älsken de främsta platserna i synagogorna och h elsningarna på torgen! Matt. 23: 6. Mark. 12: 38. Luk. 20: 46.
Se Matt. 23: 6.
44 We eder, skriftlärde och fariseer,
_192.jpg&oldid=347596){kind=link}