| Förmaning till fariseerna. | Lukas’ Evangelium. | Kap. 14. | 197 |
12 Och han sade ock till den som hade bjudit honom: När du gör en middags- eller aftonmåltid, så bjud icke dina wänner eller dina bröder eller dina fränder eller rika grannar, att icke ock de tilläfwentyrs bjuda dig igen och dig stor wedergällning;
13 utan när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.
14 Och salig skall du wara, emedan de icke hafwa något att wedergälla dig med; ty det skall wedergällas dig i de rättfärdigas uppståndelse.
Härmed har wår Frälsare icke förbjudit att till en måltid inbjuda wänner och bröder, hwilket äfwen fromma fäder hafwa gjort, se 1 Mos. 21: 8, utan han will med denna föreskrift wisa, att det inför Gud ingalunda gäller såsom något bewis på sann kristlig kärlek, då man bewisar kärlek emot wänner och bröder, och emot dem, som kunna wedergälla, när detta sker af jordiska afsigter. Till den sanna kärleken hörer nödwändigt, att man för Herrens göra godt, så widt man kan, äfwen mot dem, af hwilka i detta lifwet aldrig någon wedergällning kan wäntas. I denna föreskrift ligger tillika en sträng dom uttalad öfwer alla sådana samqwäm, gästabud och måltider, der mat och dryck förtäras i yppigt öfwerflöd. Allt det, som i öfwerflöd förtäres, är på wisst sätt stulet ifrån de fattiga, hwilka man är pligtig att understödja med de medel, som kunna undwaras, se Rom. 13: 13. 1 Petr. 4: 3. De rättfärdigas uppståndelse kallas ock lifwets uppståndelse, eller uppståndelsen till ewinnerligt lif, se Joh. 5: 29. 2 Kor. 15: 22–24. Då är en nådelön utlofwad åt de trogna, för den kärlek de bewisat här i tiden för Jesu skull.
15 Och då en af dem som sutto med wid bordet hörde detta, sade han till honom: Salig är den som får äta bröd i Guds rike.
Denna bordsgäst synes fattad af Jesu ord, men war utan twifwel insöfd i den wanliga säkerheten, att hwarje israelit skulle få deltaga i den stora måltiden i Messias’ rike, hwarom Judarne gjorde sig ganska köttsliga föreställningar, se Es. 25: 6; derföre framställer Jesus för honom, och för alla säkra menniskor äfwen i kristenheten, följande liknelse, såsom en kraftig warning.
16 Då sade han till honom: En man tillredde en stor måltid och bjöd många. Es. 25: 6. Matt. 22: 2 f.
Den, som tillredt den stora måltiden, är Kristus, och de, som bjudas, äro alla, för hwilka evangelium predikas. Den stora måltiden betyder nådesinrättningen i kyrkan med alla nådens håfwor, som der få åtnjutas, men i synnerhet den stora måltiden, som Guds folk har att wänta. Upp. 19: 7, 9. Liknelsen är icke den. samma, som i Matt. 22: 2–14. Liknelser, med mycken likhet i sitt innehåll, framstäldes af Jesus wid olika tillfällen i särskilda syftemål.
17 Och han sände ut sin tjenare, när måltidstimmen war inne, att han skulle säga till de bjudne: Kommen; ty allt är nu redo.
De bjudne äro alla, som höra till den kristna kyrkan, just genom dopet. Derigenom att de tillhöra kyrkan, äro de redan bjudne, och genom Evangelii ord och den kallande nåden utgår till dem bjudningen på nytt, att de skola komma och med tron taga i besittning allt det goda, som Kristus åt dem förwärfwat, tillredt och i dopet skänkt och åt dem beseglat. Detta budskap låter Kristus utgå genom sina tjenare alltid i sin kyrka, och slutligen skall detta budskap ljuda ännu mägtigare. Matt. 25: 6. Upp. 14: 6–13.
18 Och de begynte alla enhälligt ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig: mottag min ursäkt.
Alla enhälligt, eller med en mun. Dermed menas folket och deras ledare i allmänhet. Somliga fröjda sig öfwer budskapet, fastän de, i jemförelse med den stora hopen, här icke nämnas.
19 Och en annan sade: Jag har köpt fem par oxar, och jag går att försöka dem. Jag beder dig: mottag min ursäkt.
20 Och en annan sade: Jag har tagit mig hustru, och derföre kan jag icke komma.
På detta trefaldiga sätt framställer wår Frälsare det allmänna rådande werldssinnet. Så länge detta sinne får råda, förebäras allehanda omständigheter, såsom giltiga hinder för en sann omwändelse, och hwilka de obotfärdiga mena kunna gälla inför Gud såsom giltiga ursäkter. Den tredje, som sade, att han tagit sig hustru, ansåg sig hafwa ett så giltigt skäl till bortoblifwande, att han icke ens ansåg det behöfligt att bedja om ursäkt. Alla dessa hinder äro så beskaffade i liknelsen, att de icke behöft hindra de bjudne ifrån att komma; jordagodset kunde beses efteråt, oxarne kunde försökas sedan, den tredje hade kunnat tillika med sin hustru följa inbjudningen. Ännu ogiltigare blifwa alla hinder, som de obotfärdiga förebära, då de wägra att lyda Guds kallande nåd; de jordiska göromålen kunna skötas lika wäl och ännu bättre, fastän man lyder kallelsen och blifwer en himmelens arfwinge; äktenskapet och dylika förhållanden, som i sig sjelfwa äro lofliga, så just då sin rätta betydelse och wälsignelse, när himmelriket utgör hufwudsaken. Såsom de jordiska omsorgerna i alla tider äro wanliga hinder, hwaraf de obotfärdiga låta afhålla sig ifrån att ingå i Kristi rike, så blifwer det ock i den sista tiden. Såsom Noas dagar woro, så skall Menniskosonens tillkommelse wara. Ty likasom i dagarna före floden de åto och drucko, gifte sig och bortgifte intill den dagen, då Noa gick in i arken,
_201.jpg&oldid=347614){kind=link}