| 220 | Jesus instiftar nattwarden. | Lukas’ Evangelium. | Kap. 22. |
8 Och han sände Petrus och Johannes, sägande: Gån och tillreden åt oss påskalammet, att wi må äta det.
9 Och de sade till honom: Hwar will du att wi skola tillreda det?
10 Och han sade till dem: Se, när I kommen in i staden, skall en man möta eder, som bär en kruka watten. Följen honom in i det hus, der han ingår,
11 och sägen till husbonden: Mästaren säger dig: Hwar är herberget, der jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?
Herberget, d. ä. gästsalen. Se Mark. 14: 14.
12 Och han skall wisa eder en stor sal i öfra wåningen, stäld i ordning; reden till der.
13 Och de gingo åstad och funno såsom han hade sagt dem och tillredde påskalammet.
Påskalammet slagtades i templets förgård och bereddes sedan i enskilda hus.
14 Och när stunden war inne, satte han sig till bords och de tolf apostlarne med honom, Matt. 26: 20 f. Mark. 14: 17 f.
15 och han sade till dem: Jag har högeligen åstundat äta detta påskalam med eder, förr än jag lider;
I denna brinnande åstundan att äta påskalammet med sina lärjungar före sitt lidande, uppenbarar sig Jesu stora kärlek till alla trogna. Det war efter denna påskalamsmåltid den heliga nattwarden instiftades, hwarigenom alla trogna komma i den innerligaste gemenskap med sin Frälsare.
6 ty jag säger eder, att jag icke mer skall äta deraf, förr än det warder fullkomnadt i Guds rike.
Påskalammet war en förebild af Kristus, ett sakramenterligt offer, som förebildade Kristi försoningsoffer, och äfwen den heliga nattwarden. Den heliga nattwarden är det sakrament, hwarigenom de trogna på högsta sätt i detta lifwet blifwa delaktige af den i försoningsdöden offrade, uppståndne och förklarade Frälsaren, och sålunda genom honom komma i den höga gemenskap med Gud sjelf, som genom påskalamsmåltiden förebildades.
17 Och han tog en kalk, tackade och sade: Tagen honom och skiften eder emellan;
18 ty jag säger eder, att jag icke skall dricka af winträdets frukt, förr än Guds rike kommer. Matt. 26: 29. Mark. 14: 25.
Detta war den kalk, som Judarne plägade dricka, då påskalamsmåltiden började. Husfadren uttalade deröfwer en tacksägelsebön, och sedan gick bägaren omkring bland dem, som deltogo i måltiden. Detta war icke nattwardens kalk, hwilken nämnes sedan, v. 20. Jesus låter nu sina lärjungar tydligt weta, att detta war den sista påskhögtiden, som han med dem firade. Guds rike är Kristi kyrka, Kristus och hans lemmar. Detta rike war nu kommet och blef på pingstdagen genom den Helige Andes utgjutelse uppenbaradt och besegladt.
19 Och han tog ett bröd, tackade och bröt det och gaf dem, sägande: Detta är min lekamen, som för eder warder utgifwen. Gören detta till min åminnelse. Matt. 26: 26 f. Mark. 14: 22 f. 2 Kor. 11: 23 f.
20 Sammalunda tog han ock kalken efter måltiden, sägande: Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, som för eder warder utgjutet.
Utgifwen, v. 19, nemligen i döden; ty Jesu lekamen kunde icke blifwa ett lifwets bröd för alla trogna på annat sätt, än att han skulle offras för deras synder och sedan uppstå förklarad. Nattwarden är icke blott en åminnelse af hans försoningsdöd, utan af den korsfäste, uppståndne och förklarade medlaren, ett medel att underhålla gemenskap med honom, att hafwa honom i hjerta och tankar och att bekänna honom inför menniskorna, se Rom. 8: 34. Denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, betyder, att genom hans blod, som är utgjutet för oss, är det nya förbundet grundadt och besegladt; och genom denna kalk i altarets sakrament göres menniskan delaktig af Jesu blod, likasom af hans lekamen genom brödet. Jesu blod kunde icke, på annat sätt, än genom utgjutelsen och döden, blifwa försoningsblod och ett renande stänkelseblod. Det blef sedan förklaradt till ett ewigt gällande offerblod, inburet i det allraheligaste i himmelen, och derifrån meddelas det såsom läkedom och kraft till ewinnerligt lif åt alla, som hungra och törsta efter rättfärdighet. 2 Kor. 10: 16. Joh. 6: 63. Ebr. 9: 24. 13: 20. Genom det ewiga förbundets blod blifwa således de, som i tron anamma Jesus, renade ifrån sina synder och göras till nya menniskor, ty han är det brödet från himmelen, som gifwer werlden lif. Joh. 6: 33.
21 Dock se, min förrädares hand är med mig på bordet. Ps. 41: 10. Matt. 26: 21 f. Mark. 14: 18 f. Joh. 13: 21 f.
Af detta ställe synes det wara högst sannolikt, att Judas äfwen war med under den heliga nattwardens instiftelse, och blef delaktig af detta sakrament, fastän det af andra ställen synes twifwelaktigt, se Matt. 26: 21–25. Mark. 14: 18–21, men det är ganska sannolikt, att wår Frälsare talade om Judas’ förräderi både före och efter nattwardens instiftelse.
22 Och Menniskosonen går bort, såsom det är bestämdt; dock we den menniskan, genom hwilken han warder förrådd!
_224.jpg&oldid=347658){kind=link}